Inkarnatören handlar om en utomjording som inkarnerar på Jorden som Emma för att få tillgång till kunskap och utveckling genom att leva i svåra förhållanden och utanförskap.
Behållningen är att det finns en mening med alla svårigheter hon går igenom som Emma när hon återvänder till sin hemplanet Raooni efter sitt liv på Jorden. Livet där skiljer sig avsevärt från det Jordiska på många sätt. De andra Raoonierna är förskräckta när hon återvänder och berättar om sin gästinkarnation på Jorden. Vilket kan liknas vid rena mardrömmen. Det har varit kantat av prostitution, hemlöshet, droger, institutioner och utanförskap på många sätt. Livet på Raooni är raka motsatsen då alla är väldigt harmoniska. Det är en fredlig planet som är intresserad av kunskap i första hand som jag ser det, men det kanske beror på att när Emma återvänder som själ till Raoomi så bestämmer hon sig för att börja forska och föreläsa. Det jag saknar är att komma närmare Emma som karaktär. För det mesta är det som att lyssna på någon som berättar om sin väns livsresa. Jag får inte tillgång till alla känsloregister eller hamnar helt på plats varje gång. Men jag gillar temat och perspektiven kring reinkarnation och skillnaderna mellan Jorden och Raooni. Jag tycker också om naiviteten som finns på planeten Raooni. Det får mig att minnas klassiker som E.T.
Jag antar att detta är R.R s debutroman och att skrivtekniken kan slipas precis som själen genom alla erfarenheter.
Skrivet av Cosmic Johanna Tiainen
|
(49 år)