Hej!
Karl XII Spion Stefan Löfing är bara ett stenkast från mitt eget liv i denna nutid.
Överlevnad har alltid stått först på min agenda såsom det gjorde för Löjtnant Stefan Löfing.
Vad som egentligen är sant anf. Löfing är att hans eskapader finns dokumenterade i hans samtid hos kyrkans bokhållare.
De otroliga öden som Löfing blev inblandad i berodde i all sannolikhet på att han sökte utmaningar samt trodde sig själv, med all rätt, om stor fysisk förmåga att uthärda strapatser och desslike, stor begåvning i skådespelarens roll som aktör på den stora senen som inte alltid låg inom räckhåll, men tid måste avsättas för repetitioner angående givna orders fullbordan för att göra historien kort.
Det som slår mig mest i Löfings berättelse är att han visste att kvinnan som sådan är en oöverträffad spion om hon så vill, men ändå överlämnade sig till en sådan, på vinst o förlust, vid hans promenad på isen från Finland till Sverige över isen vid ca:-35 grader celcius.
Visserligen hade Löfing då räknat med att döden nu återstod med förfrusna fötter o allmän förfysning med skön könsla av värme i det stora hela.
Krypande kom Löfing till obebodda trakter då en skata gav signal om att något var "På gång".
Den ensamma bondqvinnan tog sedan hand om Löfing tills han kunde gå och det är denna bonqvinna som i denna berättelse är den egentliga hjälten eftersom hon gav av det ringa och framför allt i det tysta, gav Löfing möjligheten att stoltsera som den spion han egentligen inte var.
Bernt
|
(76 år)