Enquist berättar om sitt liv i "Ett annat liv" i tredje person för att, som jag tror, det finns ett då och ett nu.
DÅ: en person som startade i lilla byn Hjoggböle utan egentliga förutsättningar och utan att förstå hur och varför, vann framgång på framgång, blev internationellt uppmärksammad, följde OS och politik mycket nära, bodde i många länder och var med om mycket fascinerande händelser. Efter många år av det levernet känns det som om Enquist tycker att det är tomt och meningslöst och han kan inte skriva längre.
Nu (som inte finns för att boken tar slut): Ett liv utan sprit där han skriver böcker för glatta livet igen. Då har han blivit jag.
Jag tycker att det är en mycket bra bok med ett härligt språk. Läsaren får följa Enquist genom ett fascinerande liv med mycket självutlämnande insikter. Boken är lättläst och faktiskt skriven i en glad ton.
|
(65 år)