I den komprimerade formen försöker James här att teckna bilden av den amerikanska nationalkaraktären. Novellen kan sägas vara en studie över hur amerikanska medborgare levde i och upplevde den europiska kontinenten i slutet av 1800-talet. Jag tycker att Daisy Miller är en tämligen oförarglig berättelse som knappast lämnar några djupare intryck efter sig. Visst, den är intressant som tidsdokument och handlingen är säkerligen till viss del självuppled. Daisys kamp mot sedvänjorna framställs också på ett mycket skickligt sätt. Avslutningen på novellen är dock väldigt skral; skral på ett vis som får mig att tro att karaktären Daisy Miller förblivit en gåta också för författaren! Eller så har James helt enkelt inte bemödat sig att ro sin berättelse iland. Hursomhelst, betyget blir en svag trea.
