Inferno er beretningen om nogle år ´i helvede´ og blev skrevet på grundlag af de dagbogsoptegnelser Strindberg førte i en treårig periode fra 1894. Skuepladsen er Paris, han har forladt kone og barn med en følelse af have brændt alle broer, samtidig med at han føler lede ved bohemelivet. Hvor han tidligere betragtede sig som frontkæmper for det moderne, er Inferno præget af introspektiv fordybelse og religiøs søgen.

I første halvdel af 1890'erne gennemlevede August Strindberg nogle svære år hvor han befandt sig i en dyb sjælelig krise og overvejede helt "at vende poesien ryggen". Han kastede sig ud i naturvidenskabelige studier og eksperimenter og skrev en række afhandlinger hvor han behandlede emner fra kemiens, astronomiens og botanikkens verden. Med en næsten desperat iver prøvede han videnskabeligt at sandsynliggøre at naturen er et sammenhængende hele.

Inferno er beretningen om disse år "i helvede" og blev skrevet på grundlag af de dagbogsoptegnelser Strindberg førte i en treårig periode fra 1894. Skuepladsen er Paris. Han har forladt kone og barn med en følelse af at have brændt alle broer, samtidig med at han føler lede ved bohemelivet. Hvor han tidligere betragtede sig som frontkæmper for det moderne, er Inferno præget af introspektiv fordybelse og religiøs søgen. Som Georg Brandes skriver i sin selvbiografi efter at Strindberg har besøgt ham og fortalt om de nye litterære vinde på kontinentet: "Vi lever i Occultismens Tidsalder, og det er Occultisterne, der nu behersker Litteraturen. Alt andet er forældret."

Da forløsningen imidlertid udebliver for Strindberg og angsten og selvopløsningen truer med at tage overhånd, flygter han fra Paris. Opholdet hos svigerfamilien i en lille tysk by ved Donau giver ham blot øjeblikke af lindring. Datteren er han uendeligt kær i, men det religiøse grubleri holder sin klo i ham. Han spørger sig selv om ikke også hun er dømt til voksenlivets forfængelighed, tilværelsens intethed? Under dette ophold læser han for første gang Swedenborg - og bliver ramt af hans esoteriske lære om at vore handlinger i tidligere liv kastes i hovedet på os i det nuværende. Tilbage i Sverige fornyer han bekendtskabet med Swedenborg, men alligevel fremstår det som om han ikke endegyldigt kan "være" i denne lære, han bruger det han kan bruge og lader resten stå. En forbitret vrede mod guderne gnistrer dog nu og da op, som om han i sit inderste ikke kan godtage denne menneskelige vanskæbne.

Inferno er beretningen om en mand i sjælelig nød, og mange betragtede bogen som en gal mands værk. I Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning blev Inferno betegnet som et "sygdomsfænomen", mens kritikeren Edvard Alkman i Dagens Nyheter skrev at historien viser en sådan overlegenhed i udtrykket at det ville være vanvittigt at tale om galskab. "Intelligensen er her ikke udslukt, så langt fra - den er et lys, som brænder med en klar flamme." Strindbergs forfængelige håb om at bogen ville skabe så stærke reaktioner at han blev stillet for retten, blev dog en fuser og i Frankrig vakte bogen ingen større opmærksomhed ud over en snæver kreds.

Galskab eller ikke galskab, uomtvisteligt er det at Inferno vidner om en god portion forfølgelsesvanvid. Og da Strindberg senere ser tilbage på Inferno-tiden, skriver han at han var udsat for den ældgamle religiøse erfaring som Swedenborg kalder "ødel&ael

Gennemsnit: 3,6 (10 Score)

» Skriv din egen anmeldelse af Inferno «

Tilmeld dig for at få bogen anbefalinger baseret på dine vurderinger og undgå reklamer.

Boganmeldelser Inferno :

stigh	2004-05-13 16:18
Påstådd självupplevd redogörelse (dagboksbearbetning) av några stormiga år i slutet av 1800-talet. Behandlar Strindbergs levnadskris ute i Europa och den slutliga försoningen med sig själv och sin närmaste omgivning. Inferno hade knappast betraktats som intressant eller ens läsvärd om den istället berättade om den okände författaren August Svenssons (fingerad person) liv. Nu handlar Inferno emellertid inte om August Svensson utan om en av Sveriges mest lovprisade författare – August Strindberg. Blir berättelsen bättre utav det? – troligen inte - men möjligen mer intressant. Inferno tecknar bilden av en människa i själsligt upplösningstillstånd och det finns ingen som helt hejd i författarens självömkan. Språket är frisk och beskrivningarna av författarens egna tillstånd realistiskt. Då jag inte är någon vän av biografier finner jag ändock ingen direkt glädje av läsningen. Sedan kan man ju fråga sig hur pass biografisk denna bok egentligen är? Om Strindberg upplevt allt det som han beskriver i Inferno torde han ha varit en riktig vettvilling, något som jag personligen har svårt att tro. Inferno fungerar helt okej som levnadsskildring och kan även sägas utgöra en författarens ”directors cut” till dramat ”Till Damaskus”.
Score 3

FredrikRunebert	2004-05-17 23:39
Inferno Kampen mellan gott och ont skildras ingående i August Strindbergs Inferno som utgör klimax för Strindbergs galenskap. Eftervärlden misstänker att Strindberg var psykiskt sjuk. Vissa säger att han led av paranoia och andra schizofreni. Eller en kombination. Ytterligare andra påstår att Strindberg blev galen av att dricka absint. Vad orsaken för Strindbergs ångest, åkommor, rädsla, kamp, kramper och förförjelsekänslor än är beskriver Strindberg sin komplicerade utveckling från den ena religionen till den andra på ett vackert och målande sätt. En brasklapp till detta är att det finns teorier om att Strindberg egentligen inte skrev en biografisk roman utan hittade på allt trots att han använde sitt eget namn som huvudrollsinnehavare. Vad åstadkommer Strindbergs (dvs. Strindberg i boken) ångestkänslor? En förbannelse? Ockultisk magi? Svartkonst? Inbillning? Självpåkallad bestraffning? Sinnessjukdom? Satan? Gud? Ett straff för onda tankar? Inferno är en djupdykning i en människas psyke och själ vars författare vid tillfället inte mådde särskilt bra. Boken är uppbyggd på Strindbergs dagbok, ”Den ockulta dagboken”, och kan emellanåt bli lite tröttsam och tjatig. Strindberg formligen vräker sig i helvetets träsk och ser tecken på ondska och fara överallt. En trädgren på marken kan få Strindberg att associera till i princip vad som helst som har med hans liv och person att göra. Man kan milt uttryckt betrakta Strindberg som en väldigt självupptagen man. Boken rekommenderas den som vill läsa om en andlig kamp med metafysiska förtecken. Dock avråder jag en läsning av Inferno under perioder av depression. Strindberg, August: Inferno, Aldus/Bonniers, 1962, tryckt i Lund, (1897) Citat: ”Jag söker Gud, men finner djävulen.”, ”Ödmjuka sig inför Gud, alltså? Men det är en skymf mot den Högste att neddraga honom till att vara en plantageägare, som härskar över slavar!” (s. 131)
Score 3

BonHawk	2005-12-27 23:04
Det var längesen jag läste denna bok. Kom ihåg att jag tyckte att den var lite underlig, men den var bra.
Score 3

EricDiedrichs	2010-03-01 15:12
Inferno är en ovanligt komplex bok. Språket är häpnandsväckande, det är inte var dag man får sitta med en ordbok för att slå upp vissa ord, och innehållet är svårtolkat. Det är samtidigt en lika intressant bok och samtidigt en lika personlig bok. För att fullt ut förstå Inferno krävs det förmodligen en ordentlig bokkurs, eller ett flertal läsningar. Jag har läst den en gång men kommer läsa om den i framtiden. Missförstå mig inte, jag njöt av att läsa den och jag tyckte den mycket bra, men att verkligen förstå alla divisioner all symbolik och alla dolda rader, är något som är svårt. Har en svensklärare som berättade att i den bokkursen han gick i, lade de en hel termin på att analysera Inferno, ett kapitel åt gången. Det mest imponerande är att Strindberg skrev den på franska.
Score 4

Skriv din egen anmeldelse af Inferno

-->