Barnen där Alfons bor har tillsammans byggt en trädkoja. Till dörren har de satt en kedja med ett lås som låses upp med en silvrig nyckel. I går var det Alfons som gick sist från kojan. Idag är nyckeln borta. Milla är säker på att Alfons har stulit den. Och en efter en börjar alla de andra barnen tro det också. Alla börjar se på Alfons som tjuv-Alfons – trots att han bedyrar att han inte tagit nyckeln.
”Där går tjuv-Alfons” tar upp ett vanligt problem på det där djupare sättet som Bergström kan vara så bra på. Inte bara känslan av att vara utanför tas upp i den här boken, utan också vad utanförskapet har för följder. Alfons känner sig som om han inte finns och hela hans tid går åt till att tvivla på sig själv och vem han är. Det är en otäck bok. Och djup i all sin enkelhet.
