Allting är tråkigt och ingenting känns kul. Både Alfons och hans pappa tycker att ingenting är roligt efter att julen tagit slut. Men Alfons farmor går omkring och pysslar, städar undan, verkar trivas och mumlar: ”Ja, det är bra för er att ha tråkigt.” Alfons och hans pappa kan inte förstå vad hon kan mena med det.
”Lycklige Alfons Åberg” är på ett sätt en ganska banal historia. Men jag väljer att byta ut ordet ”banal ” till ”enkel” och tillåter mig då till att hävda att enkelheten här är bra. Boken är inte enkel och bra på samma sätt som ”Alfons och soldatpappan” och ”Hur långt når Alfons?” – där ganska stora och viktiga frågor tas upp. Men det är ändå en ganska komplex fråga som tas upp och görs enkel på ett äkta GunillaBergströmskt vis. Här handlar det om ”känner man lycka om man aldrig känner olycka?”
Score 3
Salamis
2011-01-09 17:29
Om att uppskatta de stunder man har tråkigt för att känna igen de glada
