Fick den senaste boken av pseudonymen Hans Koppel, Koppel som för övrigt ska outa sig nästa vecka.

Boken handlar om ett par livsöden som flätas samman av vardagshändelser. Vi har kungen, livvakten Johan, Milou och Fredrik, Axel med flera.

Koppel är duktig på att gestalta öden med små medel, mestadels genom dialog och boken är behagligt pratig, lite mysig men inte mer än så. Den är skriven som ett filmmanus och boken är tunn. ”Passar utmärkt i handväskan”, sa min vackra fru och snodde den direkt, utan att skämmas.

Koppel låter läsaren tänka mycket själv vilket ibland är riktigt befriande men boken kommer inte att lämna enorma fotsteg i litteraturen. Deet känns lite som Koppel skrivit denna under lite tidspress. Enormt kul dock att förlaget (Telegram) satsar på små format i ren Oscar Wilde anda, mer sådant.

När jag jämför Koppels tidigare bok Vi i Villa så är den här boken lite plattare och inte lika bra som hans tidigare. Synd, för jag gillade verkligen Vi i Villa.

Men boken är ändå mysig och jag gillar verkligen gestaltningen av vår kung. Det är den jag kommer minnas med värme men inte mycket mer.

Betyg 3

Den sista boken i Hans Koppels triptyk och utan tvekan den absolut bästa. En riktig liten pärla till bok där Koppel på ett snyggt och överraskande sätt lyckas koppla samman bokens till synes helt olika karaktärer med varandra. En fartfylld liten bok om b.la. Kungen och några galna miljöaktivister. En riktig sträckläsarbok som jag varmt kan rekommendera!
Toppbetyg!

Betyg 5