Recension av Dilsa Demirbag-Stens bok Fosterland
Boken är utgiven av Albert Bonniers förlag och innehåller 330 sidor.

Dilsa Demirbag-Sten är född 1969 i Kurdistan. Hon är författare, journalist och debattör och skriver regelbundet i Expressen, Östgöta Correspondenten och Göteborgsposten.

Handling: 1976 kommer Nura och hennes fyra barn för första gången från sin kurdiska hemby. I ankomsthallen på Arlanda väntar hennes man och barnens far som av politiska skäl tvingats lämna Turkiet för ett år sedan. Familjen ska flytta till Uppsala i en ganska liten lägenhet för sex personer. Där finns kyl- och frys och tvättmaskin något som är alldeles nytt för familjen. ”Vitvaror” blir Dilsas första svenska ord.

Pappan och barnen anpassar sig fort till det svenska samhället, men mamman längtar hela tiden hem och hoppas att de snart ska kunna återvända. Dilsa tycker om att vara ute på gården och leka med de andra barnen, men hennes mamma tycker att hon bör vara hemma och hjälpa till fast hon bara är sju år gammal. I deras by i Turkiet är det vanligt.

Sommaren när Dilsa är fjorton år är mamma Nura gladare än vanligt, hon pratar ofta med sina systrar i Turkiet. En dag berättar hon för Dilsa att de ska åka hem för att hälsa på släkten och att det finns unga män som är intresserade av att gifta sig med Dilsa. Dilsa blir alldeles förtvivlad, hon är bara fjorton år och att gifta sig känns helt främmande för henne. Hon vill studera, skaffa egen lägenhet och träffa en kille som hon själv vill ha sällskap med. Mamman säger att de bara ska åka dit och träffa släkten och kanske den unga man som är intresserad av Dilsa. Hon behöver inte bestämma sig på en gång. De åker och Dilsa är glad att hon ska få träffa sin älskade mormor som alltid betytt så mycket för henne. Hon träffar även mannen och utan att riktigt förstå hur det gick till har hon en ring på fingret och är förlovad, fjorton år gammal.

Väl hemma i Sverige skriker Dilsa på sin mamma att hon vill bryta förlovningen och slänger ringen på sin mamma. Nura blir förtvivlad men kan inte övertala Dilsa.

Flera år senare köper pappan en affär i Värmland och när Dilsa har gått ut nionde klass flyttar familjen dit. Dilsa längtar tillbaka till Uppsala, men hon fullföljer gymnasiet i Värmland. Hennes föräldrar grälar mer och mer, pappan är ständigt otrogen och han träffar en ny kvinna som han vill leva med. Föräldrarna skiljer sig och mamma Nura förstår att hon kommer att tvingas stanna kvar i Sverige och hon bygger äntligen upp ett eget liv. Dilsa börjar studera politik och idag vet de flesta vem hon är.

En underbar roman om Dilsa Demirbag-Sten och hennes familj. Dilsa är numera en känd journalist och debattör. Hennes första roman Stamtavlor var lika underbar som denna. Dilsa kan verkligen uttrycka sig på ett utmärkt sätt. Jag bara dras in i handlingen och hennes beskrivningar av både personer och miljöer är så starka. Jag ser allting klart framför mig, precis som jag vill göra när jag läser en bok. Jag är en stor beundrare av Dilsa Demirbag-Sten som är en stark tjej som vågar stå för sina åsikter. En riktigt bra bok som jag tycker alla som är intresserade av att få en inblick hur svårt det kan vara att flytta från en liten by i Turkiet med strikta förhållanden till Sverige där jämlikhet och frihet är vanligt.

Betyg 5/5 Kristina Simar lektör/bokrecensent

Betyg 5

Det här var boken jag ville läsa när jag läste Stamtavlor (av samma författare). Mycket intressant att läsa. På baksidestexten står det: "För barnen går det bra" men det tycker jag ytterst tveksamt. Att som Dilsa vara utsatt för ständig misshandel hemifrån och leva ut följderna av detta utanför hemmet tycker jag är rena motsatsen till "bra".
Sedan har jag alltid haft lite svårt för Dilsas skriftspråk, som jag upplever som stelt.

Betyg 3