I min ungdom pluggade jag arkeologi på universitet och har sedan dess läst åtskilligt i ämnet. Det var därför med stort intresse som jag började läsa denna bok. Den avhandlar tiden från då inlandsisen började smälta 13 tusen år fKr och det som så småningom skulle bli Sverige efter många tusen år under ismassorna, åter blev synligt. Boken slutar 600 eKr, 200 år före vikingatiden. Denna första del av Sveriges Historia, ett verk i 8 band, skildrar med andra ord 90% av den tid då det kontinuerligt bott människor här i nuvarande Sverige. Verkets övriga 7 band kommer att vara kronologiska: Vikingatid kommerr att följas av medeltid och 1500 talet kommer att skildras före 1900-talet etc. Men den här boken, som skildrar de nästan 14 tusen åren är ett ständigt fnattande. På en sida kan föremål från 12 hundra fKr skildras, förr att sedan följas av något från 12 tusen fKr som kan följas av något från120 år eKr som kan följas av något 300 år innan som kan följas av något från 700 år senare som kan följas av något från 8 tusen år tidigare. Det lär vara något modernt, att avskaffa kronologin (äldre stenålder följs av yngre stenålder som följs av bronsålder som följs av järnålder). I de kommande banden av verket som kommer att skrivas av bl.a. Dick Harrison lär Gustav Vasa knappast skildras samtidigt med Christer Fuglesang och före Lunds grundläggande i slutet av vikingatiden. Synd att gamle professor Welinder fastnat för denna modenyck. Hade jag inte läst arkeologi i min ungdom och uppdaterat mina kunskaper ständigt sedan dess, hade jag aldrig kunnat få ut något av denna röriga bok. Han skriver nämligen bättre än de flesta arkeologer (och arkeologer skriver ofta bättre än andra vetenskapsmän/kvinnor). Språk och fakta förtjänar 5 (man lär sig åtskilligt om t.ex. samernas förhistoria) men upplägget förtjänar högst 1, så betyget blir:

Betyg 3

Den förhistoriska perioden, alltså den period som Welinder skildrar i den första delen av Norstedts "Sveriges historia", har något särskilt fantasieggande över sig. Mycket har skrivits om perioden och det finns många teorier och tankar om hur de olika fynden ska tolkas. Äntligen skulle här nu skapas en modern sammanställning av aktuellt forskningsläge.

Det var åtminstone min förhoppning då jag började läsa. Jag ska direkt erkänna att jag inte studerat arkeologi - jag passar snarare in i kategorin, intresserad men tämligen oinvigd allmänhet - alltså den målgrupp som jag tror Norstedts siktat in sig på för serien.

Efter att (två gånger) ha tagit mig igenom 470 sidor med noggrant beskrivna fynd från otaliga utgrävningar, vadat genom högar med, benflisor, flintavslag och krukskärvor, kan jag bara konstatera att så värst mycket klokare har jag nog inte blivit. Snarare förvirrad.

Welinder visar fram en enorm mängd fynd och fyndplatser men jag går vilse bland alla detaljer. Läsare med mitt kunskapsläge behöver hjälp med att lägga det enormt komplicerade pussel som vår forntid utgör, inte fler pusselbitar!

En anledning till min förvirring är att det saknas en tydlig struktur i boken. Professor Welinder har av någon anledning valt att frångå den kronologiska, men vilken modell han istället använt är ganska oklart (och jag har som sagt läst boken två gånger med ganska kort tid mellan).

Ytterlgare en brist är att det ytterst sällan görs några mer omfattande försök att sätta in de svenska fynden i ett större sammanhang. Visst förekommer det men då mest i förbigående.

Slutligen vejer han konsekvent för alla diskussioner om de teorier som förekommer kring vissa snabba kulturskiften, t ex jordbrukets införande. Vissa teorier menar att detta skett genom omfattande invandring och kanske erövringar. Den moderna DNA-tekniken skulle kunna besvara frågorna kring vad som hände, men nägra sådana resultat redovisas inte. Jag vet inte om det är av rädsla för att "trigga" en rasbiologisk diskussion eller om det faktiskt saknas sådana undersökningar.

Sammantaget: En imponerande faktaredovisning men en undermålig struktur och obefintlig pedagogik. Tyvärr en stor besvikelse.

Betyg 2