Herman Melville är otvetydigt att räkna till de riktigt stora författarna i litteraturhistorien, ja han kan till och med betraktas som en av Nordamerikas största och mest kulturbärande författare någonsin. Det vill säga en Nordamerikas svar på Rysslands Leo Tolstoj eller på Sveriges Willhem Moberg. Och allt detta för denna roman – Moby Dick. Jag hade innan jag läste boken sett två filmatiseringar av dito och trodde mig finna en underhållande och välskriven roman. Så blev dock inte fallet. Efter att ha läst de första trettio sidorna gnuggade jag bildligt talat mina ögon och kunde inte tro vad mina sinnen just upplevt – detta är ju rent skrattretande! Ska det här vara höjdpunkten på 228 år av amerikanskt författarskap?! Jag var förkrossad, tillintetgjord, paff och helt förstummad. Och det blev bara värre ju längre berättelsen fortskred. Språket anser jag vara fullständigt nödtorftigt och infantilt och själva grundtemat är rent löjeväckande. Jag menar, en jättelik vit (!) spermacetival som välter fartyg och äter sjömän! Vad kommer härnäst, jätteelefanten Jim-Bjarne som välter cirkustält och äter lindansare?! Nej på det hela taget är Moby Dick en riktig vämjelig smörja som skulle portförbjudas från alla bibliotek, bokhyllor, antikvariat, lumpbodar etc. Okej jag raljerar, men jag tycker mig ha skäl till det (en hämnd för tre timmar av idel besvikelser). Romanen lämpar sig då (faktiskt och för ovanlighetens skull) bättre som matinéfilm eller serietidning. Nu tror jag inte att Melville haft några onda uppsåt när han skrev Moby Dick, de avskyvärda beskrivningarna av valfångsten kan t.o.m. ha verkat i preventivt syfte och hindrat valfångstens utbredning och därmed många valar från en fruktansvärd tillika för tidig död. Denna goda föresats räddar romanen från att gå samma öde tillmötes som Kapten Ahab. Det blir ett lågt betyg om än inte det allra lägsta – det sparar jag för framtida behov…
Avslutningsvis och som parentes, många förståsigpåare har genom årens lopp försökt att lista ut om Moby Dick i själva verket är en metafor och att den vita valen och den enträgna kaptenen egentligen representerar helt andra värden och företeelser. Svaret härom står nog skrivet i stjärnorna, och jag har aldrig varit mycket till stjärntydare.