Superbra och otroligt tänkvärt!

Betyg 5

Läs den!
Välskriven bok!

Betyg 4

Helt otroligt bra och verkligen gripande. Den är skriven på liksom ett barnsligt sätt som gör att man inte förstår någonting samtidigt som att man förstår så mycket mer. En helt underbar bok som speglar en sida av andra världskriget!

Betyg 5

En gripande historia från andra världskriget. Jag vill läsa mer av John Boyne, han är en given berättare.

Betyg 4

Förintelsen skildrad genom ett oskyldigt, naivt barns ögon. Ett barn som inte begriper att han befinner sig mitt i en tragedi. Den nioårige Bruno lever bredvid ett koncentrationsläger utan att alls förstå vad som pågår.

En sorglig bok som jag läser med tårfyllda ögon. Den kommer att stanna kvar i mitt minne länge.

Betyg 5

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Jättebra bok.

Betyg 5

kompisar - som är hans bästa vänner för livet - och lever ett bekymmerslöst liv i ett fem våningar stort hus. (Inte helt bekymmerslöst då han har en besvärlig storasyster som är ett hopplöst fall). Allt ändras dock när Brunos far får jobb som kommendant och hela familjen måste flyta med honom. De kommer till ett ställa som Bruno uppfattar heter Outwith, där allting är grått och trist. Han har inga kompisar och får inte leka där han vill. Han vill inget hellre än att återvända till Berlin och sina vänner. Eftersom Bruno vill bli upptäcktsresande när han blir stor så ger han sig en dag ut på upptäcktsfärd - på områden dit han inte får gå - och hittar till slut ett stängsel och när han följt det en bra bit hittar han på andra sidan en pojke - klädd i en randig pyjamas. Pojken heter Shmuel och är på dagen lika gammal som Bruno. De börjar prata och Bruno kommer tillbaka varje dag för att prata. Ibland tar han med sig mat som Shmuel. De är pojkar i samma ålder och kan relatera en del till varandra - men de kommer från helt olika världar.

John Boynes bok om de två pojkarna - sonen till juden och sonen till nazisten - som träffar varandra förutsättningslöst är en oerhörd befrielse att läsa när man konsumerat tonvis av litteratur om förintelsen - både skönlitterär och dokumentär. Dessa pojkar försöker utifrån sina begränsade perspektiv försöka förstå vad det egentligen är som händer. Varför finns staketet, varför har Shmuel en randig pyjamas och rakat huvud, varför får Bruno inte komma in och leka med de andra barnen, varför måste Shmuel vara hungrig hela tiden och vart tog hans farfar vägen? Det är så många frågor som de inte vet svaret på och inte kommer vidare med. Men ibland kommer de på ett svar - utifrån det de tror de förstår - och för oss som vet vad som hände ter sig grymheten och orättvisan kring förintelsen än värre i de stunderna; för de är så små och oskuldsfulla. Utan att vare sig vara övertydlig, tillrättaläggande eller förklarande - ser man i denna bok förintelsen från ett helt nytt perspektiv: det mest grundläggande - genom barnets ögon. Bruno förstår inte vad Shmuel går igenom - för ett barn ska inte behöva förstå det. Men inte heller Shmuel förstår vad han går igenom för ett barn KAN inte förstå det. Så när Bruno ställer frågor kan Shmuel ofta inte förklara.
”The Boy in the stripped pyjamas” är för den förintelseintresserade vad ingefära är för den som gillar sushi. Mellan tuggorna tar man ett tunt blad ingefära för att neutralisera smaken i munnen och göra sig redo för nya smakintryck. Efter att ha läst mycket litteratur om förintelsen - så att vissa saker nästan känns som en verklig del av livet - blir jag varse när jag läser denna bok hur oerhört absurd hela förintelsen var.

Betyg 5

Den här boken var annat än jag hade väntat mig. Huvudkaraktären var en nio årig pojke och därför skrev allting ur ett barns perspektiv, vilket jag kunde störa mig något så otroligt på. Det var dialoger som "Who are those people on the other side of the fence?" och så svarade hans tolvåriga syster som ansåg sig själv vara jättesmart med en kommentar som: "I believe they are farmers".
Sedan upprepade författaren jämt småord, såsom "foreseeable future", som han använde minst tio gånger på tre sidor. Jag tycker att lite fler synpnymer borde ha använts.
Sedan klagade jämt Bruno (huvudkaraktären), hur mycket han hatade flytten till det nya huset, han klagade och sa jämt samma saker, fast till olika personer, men jag var ju fortfarande tvungen att läsa om det gång på gång.
Sedan till det jag störde mig på nästan mest skulle jag säga, författren skrev "och" hela tiden, han använde inte kommatecken när han skulle skriva flera alternativa saker, det var " I took my coat and my socks and my boots and my flashlight and my phone and my keys and my book" and and and and and, GAAAAAAAAH!

Dock var de sista tio sidorna väldgt fina, jag lutar lite mellan en trea och en fyra så därför får den en svag fyra.

Betyg 4

Jättebra bok, väldigt intressant att få se Andra Världs kriget ur ett barns ögon. Slutet är så hjärtskärande!
Rekommenderar även filmen!

Betyg 5

En jättesöt och väldigt tragisk bok. Kloka beskrivningar av pojkens tankar, familjelivet och krigets hemskheter.

Betyg 5

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)