Gogols porträttering av den ryska landsbygdens naturmiljö och de ryska storgodsägarna är helt magnifik, skicklig och djupt detaljerad. Fortsättningsvis är det svårt, för att inte säga omöjligt, att inrangera romanen i någon genre eller fack då den inrymmer ett stort urval av humor, satir, lyrik samt burleska excesser. Döda själar var från början tänkt att utgöra första delen av enorm volym om helvetet, skärselden och himmelen. Denna idé kom dock aldrig att förverkligas då Gogol inte hann slutföra sitt tilltänkta epos. Den ödesmättade frenesi som kännetecknar detta mästerstycke är svår att glömma.

Av författare och litteraturvetare utsedd som en världens 100 bästa böcker.

Betyg 4

Jag kan efter att ha läst Döda själar förstå att Gogol räknas som en av litteraturvärldens stora, då han i detta verk med en väldig precision begagnar sig av slående ironi och träffsäker satir, men också på ett slående sätt tidvis beskriver mänsklig misär och dess motsats, den upphöjda societetens existens och vandel. Det enda problemet med Döda själar är dock att trots att Gogol som ovan nämnts är väldigt träffsäker och även framställer varje karaktär på ett vackert sätt, med enskilda personliga små egenheter, fastnar jag aldrig riktigt för själva berättelsen, som ibland kunde bli lite långrandig. Jag kommer att läsa denna bok ytterligare en gång i framtiden för att se om den ger mig ett annorlunda intryck, och måhända att jag då lämnar ett högre betyg, men nu är en stark trea det enda jag kan utdela.

Betyg 3

jag har läst många stora klassiker som stämplats som de största romanerna av de största ryska författarna, men jag hade missat en gigant, tills nu.......

jag tycker inte att själva berättelsen om hur vår vän Tjitjikov köper "döda själar", (för att sedan göra vinna en förmögenhet på det, på vilket sätt han skulle få pengarna förresten fick jag aldrig reda på, antagligen var det så att antingen var det jag som missade det eller så hade inte författaren skrivit ner det!!!), tilltalar mig riktigt, det är mer språket och de vackra beskrivningarna, hur dessa karaktärer beskriv och målas upp av denne fantastiske författare, ett rikt ordförråd vår författare hade och han visste hur han skulle använda det för att behålla spänningen, få läsaren att ofta lämna ifrån sig boken för att skratta och många gånger lämna ifrån sig den bara för att en eller två tårar fälla!!

ett verk i världsklass, ett verk som ska jämföras med shakespeares och homeros odödliga verk.......tråkigt är det att vår författare aldrig skrev klart detta verk som skulle vara i tre delar.....författaren skrev klart första delen och andra delen hade han gjort klart, men tyvärr så saknades det många sidor från detta manus.........

en femma är iaf vad vår författare får!!! hade gett högre!! om det hade varit möjligt

språket och hur författaren uttrycker sig, hur han beskriver de olika ämbetsmännen och godsägare som vi får följa, alla dessa kar....inte klar återkommer sen!!

Betyg 5

Jag tyckte historien var trög, även de två första delarna som han skrev klart. Men här och där kunde den glimma till. Kändes som en bok med flera små korta historier i sig.

Betyg 2