Boken börjar med en otrolig öppningsmening då läsaren får veta att Helen dödat sin egen mamma. Dottern hade skött om den gamla, dementa och psykiskt sjuka kvinnan i många år.
Helen berättar om sitt liv. Hon har levt i en dysfunktionell familj och haft svår barndom och ungdom. Man som läsaren kan nästan förstå Helen trots att tankarna väckts: får man hata sin mamma så mycket så att han tar livet av henne? Hittills är allt bra, fast boken är jobbig. Men sedan faller det, boken förlorar intensitet, jag börjar tycka att det blir lite flummigt. Boken håller tyvärr inte hela vägen. Den är intressant och talar om våra märka sidor, men någon ny "Flickan från ovan" blir det inte.
Jag hade stora förväntningar på Månvarv och ångrar att jag var för bekväm för att läsa den på originalspråket. Ja, jag skyller lite på översättningen för att person som rekommenderat den här boken hade läst den på engelska. Men det är ändå en läsvärd roman så en stark trea blir det från mig.

Betyg 3

Boken börjar med att en kvinna mördar sin mamma och därefter försöker ha sex med sin bästa väninnas son. Och ändå gäspar jag mig genom sidorna och lyckas inte bli involverad eller ens lite intresserad av hur det ska gå. Väldigt tråkigt.
För övrigt läste jag den på engelska.

Betyg 1