Går det åt helvete är jag ändå född

”Går det åt helvete är jag ändå född är titeln på den bok som Agneta Klingspor gav ut för halvannat år sedan. Men åt helvete har det verkligen inte gått, snarare tvärtom. Boken har vuxit till en minor classic i samtidslitteraturen och dess författare har till och med blivit föremål för en doktorsavhandling. Och färden uppåt fortsätter idag, när Klingspor mottar 100.000 kronor ur Albert Bonniers Stipendiefond för svenska författare.
Grattis – utav bara helvete, säger vi!”
Expressen


Efter sju år kommer äntligen Agneta Klingspors nionde bok. Hon kallar den inte för en roman, utan verksamhetsberättelse, uppdelad i två avsnitt "Dagordning" och "Övriga frågor".

"Dagordning" utspelar sig i tiden efter mordet på statsminister Olof Palme och Tjernobylkatastrofen 1986, fram till idag. Främst på Södermalm i Stockholm och framför teven. Huvudpersonen ser förfall och förlust och blir själv rädd för att falla igenom. Vad händer när man har mycket lite pengar? Och ser alla papperskorgsrotare? Vad händer då i själen? Vad återstår annat än teve?
Hon samlar bevis ihop med grannfrun för att ställa de ansvariga mot väggen i "den stora rättegången". "Dagordning" är en förtvivlad civilisationskritik, inte minst mot teves människosyn. Humoristisk, nära galgen.

"Övriga frågor" är döden. Ingen undgår övriga frågor. Bit för bit försöker hon närma sig döden och hamnar framför mamman i kistan.
Det är hårda bud.

"Klingspors ilskna uppgörelse med en samtid i förfall är lika genialt välskriven som hänsynslöst drabbande. En stor uppdatering av stockholmsskildringen där uteliggare och pundare ligger i drivor på gatorna, med livsstilsmagasinens glatta omslag som täcke. Ett kompakt och stilistiskt mästerverk som sätter upp Klingspor på den vördade hyllan bland våra stora författare."
DANIEL SJÖLIN, BABEL, SVT

"Klingspors korta prosatexter är råa och snabba, men samtidigt täta, kontrollerade, vackra i förtvivlan och raseri. När författaren i bokens avslutande del låter jaget gå rakt mot sin egen och sin mammas död, gör hon det med en språklig lätthet och precision som känns nästan chockerande. Och mycket imponerande."
JENNY TUNEDAL, AFTONBLADET

"Klingspors prosa är intensiv och livlig mer än något annat. Om ordet inte var förbannat på förhand och reserverat för kvinnor, skulle jag rentav säga hysterisk. Och till skillnad från en Paul Auster som med klinisk skicklighet ringar in förfallets – och svältens – obönhörliga förlopp, är Klingspor suggestiv och besvärjande."
JENNY HÖGSTRÖM, EXPRESSEN

Allt blandas i prosan, som svingar, svänger och kränger vilt. Form och stil bestäms av humöret, oftast taskigt. Det är som hade Beckett stämt träff med Britt Edwall. Det sitter."
JAN KARLSSON, HALLANDSPOSTEN

Medelbetyg: 3 (1 röster)