”Cynisk romantiker” är strandhugg i Åsa Grennvalls liv. I större utsträckning än i ”Det är inte värst sådär i början” upplever jag denna bok som självbiografisk. Vi får följa Åsas alterego under en dryg tioårsperiod ur hennes liv där hon går från självuppoffrande romantiker, som får uppleva en rad av motgångar, till att bli en erfaren och ärrad cyniker i kärlekens tjänst.

Som tidigare finner jag Åsas berättelser oerhört engagerande och gripande. Jag känner igen mig, lider med henne, berörs och vill kasta mig in i varje ruta, hålla om henne och säga att allt kommer att bli bra. Jag kan bara fortsätta att hylla hennes förmåga att gestalta vardagsnära smärta och den oromantiska romantiken.
Dock är jag fortfarande lika kritisk mot illustrationerna. Man kan hävda att bilderna – genom sin naiva ruffighet – ska gestalta en torftighet som ligger vardagsrealismen nära. Det kan man hävda, men jag håller inte med ett jävla dugg. Jag tycker Åsa Grennvall saknar tallang för tecknandet. Helt. Där hennes idéer kring bildskapande och berättande innehåller livfullhet, humor, nytänkande och fräschör får hennes illustrationer mig bara att bli trött.
Men åter – detta till trots – är innehållet i hennes historier så pass lysande att det totala betyget hamnar på en fyra.

Betyg 4