Kyparen och slinkan

Nina Berberova har en fantastisk förmåga att med några få ord fånga atmosfär och karaktärer. Det doftar fantasieggande om hennes "ryska" Paris - 30-talet, krigsåren. Ofta är det en doft av fattigdom och smuts och billig parfym spm slår emot en. Men dt kan också vara som när huvudpersonen i bokens första novell, "framtidslöftet" Astasjev, idealisk son (till två mödrar!), ungkarl och framgångsrik försäljare av livförsäkringar, en tidig morgon kliver ut på gatan för att gå till arbetet. Paris gator ligger nyskurade av morgonens regn, Astasjev själv - paraply och portfölj i handen - är rosenkindad, välkammad och blåögd och luktar friskt av starkt kaffe och mentol.
Tanja, "slinkan", och hennes ryska väninnor lyckas sämre med att hålla misären från dörren. Drömprinsen kommer aldrig och räddar dem från deras sjaskiga liv, fastän nylonstrumporna är hela och rena och näsan nypudrad. Och Kärleken vågar man inte ens drömma om... För Astasjev är den ett hot.
Kärlekens villkor är också temat i bokens tredje och sista novell, där en ung rysk kvinna i Paris överges av sin älskade - svensken Einar - när kriget bryter ut. Under krigsårens ensamhet och isolering drömmer hon om deras återförening, men återseendet - i Stockholm och Venedig efter kriget - blir inte riktigt som hon har tänkt sig det, vilket Nina Berberova skildrar med underbar humor.

Medelbetyg: 4 (1 röster)