Alfons tycker det är otäckt att gå hem ensam när det är mörkt. Han vet att det inte finns några spöken, men ändå kan han höra ljuden från dom och se dom i skuggorna. Till och med hemma finns dom – i deras nedsläckta vardagsrum och i källaren.
Alfons pappa säger att det finns inga spöken och att man kan hålla det i minnet genom en enkel ramsa.
Men Alfons hittar bevis för att dom finns. Dom finns på deras balkong.

”Vem spökar, Alfons Åberg” ska väl föreställa igenkänningstema kombinerat med lite spänning. Möjligen att barn kan uppleva och uppskatta både det ena och det andra. Men Bergström har skämt bort mig med en lång rad meningsfulla böcker som är både mer underhållande och berikande än den här. Så i rättvisans namn får jag ge den här ganska lågt betyg.

Betyg 2

Som med de andar så är denna bok också bra

Betyg 3