Krig är USCH och FY! Så står det mellan raderna på vara och varannan sida. Krig är USCH och FY, men förbannat kul att läsa om och uppenbarligen att skriva om och det behöver man inte be om ursäkt för. Krig var det naturliga tillståndet för Stormaktstidens Sverige (och dess allierade och fiender), rent av ett önskvärt tillstånd. Den här boken påminner om Peter Englunds tidiga böcker: Medryckande, underhållande och vill få med allt och något valpigt skriven. Det märks att författaren inte har någon större bokproduktion bakom sig, för boken blir bättre efterhand som den framskrider – han lär sig skrivandets hantverk medan han skriver.
Hursomhelst, här lär vi oss ALLT om hur den svenska militären utvecklades från Gustav Vasas tid hundra år före Lützen till den dimmiga novemberdagen 1632. Och vi bli inte förskonade från den svenska sidans övergrepp mot civila. Gustav II Adolf förde sitt krig på tysk mark, på så vis blev armèn självförsörjande genom plundringar av civila. En annan inkomstkälla till kriget var hjälpen från det katolska Frankrike. I skolan lärde vi oss att Gustav II slogs för den protestantiska läran – men inte att hans slag betalades av en kardinal!
För oss som inte deltagit i något större krig på nästan 200 år, kan det verka märkligt att styrande kan betrakta krig som något positivt. Men så var det i Europa ända fram till efter Andra Världskriget och så resonerar många länder än idag (inte minst stormakten i väster - som ju dessutom liksom en gång Sverige, alltid förlägger kriget utanför det egna landet).
Men som sagt, ett spännande hundraårigt preludium till slaget där den närsynte kungen irrade bort sig i dimman. Ojämnt, men spännande skrivet.

Betyg 3