Gud älskar att färdas i en rosa Cadillac

Birger Schlaug väcker liv i Elvis Presley i sin roman "Gud älskar att färdas i en rosa Cadillac". Initierat berättar han här om Elvis dramatiska liv, från de första, hårda åren via genombrottet och statusen som superstjärna till det tragiska slutet.

Romanen är en skickligt gjord tidsspegel som skildrar det amerikanska samhällets dramatiska utveckling under den senare halvan av nittonhundratalet. När handlingen tar sin börjar kokar fortfarande Södern av hat. Svart är svart och vitt är vitt. Bluesen pumpar. På Beale Street i Memphis spelar B.B. King och Ike Turner. På de svarta topplistorna stöter Willie Mae Thornton fram en låt som heter Hound Dog och Lloyd Price dunkar fram Lawdy Miss Clawdy. Men är man vit ska man hålla sig till Vera Lynn, Doris Day och Perry Como. Det är inte lätt, det suger.

Berättelsen bygger på historiska fakta och författaren ger psykologisk trovärdighet åt Elvis, hans musikaliska bakgrund, inspiration och verk.

Utdrag ur boken:
Jag lämnade Heartbreak Hotel tidigt på morgonen

När jag steg ut på det som skulle föreställa trottoar slog stanken av rå fuktig bomull emot mig. Ungefär som om den legat på lur för att anfalla första bästa idiot som skulle ramla ut från nåt av alla de hotell som domineade den här delen av hålan. Gatan kändes övergiven och de få bilar jag kunde skymta stod skugglika och tysta. En Chevrolet, en Ford och en lastbil av okänt märke.

Jag stod med bagen mellan fötterna och gitarren på ryggen. Det dova mullret från ett bomullsrenseri trängde genom dimman. En tupp gol och en neger kom hasande mitt på gatan.

Jag hörde rytmen av klampet från en häst som stretade på en vagn. Mitt hjärta slog i samma rytm. Stillsamt, lite sorgligt och dovt som en stilla blues.

(Inledningen av boken)

Medelbetyg: 5 (2 röster)