Alexandra David-Néel besökte som den första västerländska kvinnan Tibets huvudstad Lhasa i början av 1900-talet. Hon vandrade till fots tillsammans med sin adoptivson Yonden, utklädd till en tibetansk kvinna. I boken berättar hon om deras strapatsrika äventyr, om hur de vandrat genom snöstormar i bergen och sovit på smutsiga golv och på hustak i vinterkyla. Det är svårt att förstå hur de klarat alla besvärliga äventyr. David-Néel berättar skarpsynt, humoristiskt och mänskligt, men särskilt nära huvudpersonerna kommer man inte (kanske avståndet beror på att det är sig själv hon skriver om?).