Om att samla frimärken

Mattias var 11 år när han första gången träffade Samuel Gunnarsson. Mötet blev inledningen på en betydelsefull och ömsesidig vänskap.
"Vad heter du?" frågade han.
"Mattias."
Han upprepade mitt namn. "Det betyder ´gåva från Gud´. Visste du det?"

Nästan trettio år efter deras första möte återvänder Mattias till Oskarshamn för att vara med på Samuels begravning. Kort därefter gör han en resa till, för att hämta några kartonger med brev och böcker som finns kvar efter vännen. Mattias tänker tillbaka på det som Samuel genom åren berättat om sitt liv, om sin ensamhet och sin stora kärlek, sitt livs kärlek, Wilhelm:
"Har du varit med om något sådant någon gång? Att man förstår hela vidden av ett möte redan i dess allra första inledande skede? Allt - och jag menar verkligen allt - rymdes i de där första sekunderna; åtrån, hettan, skönheten, övergivandet, ensamheten, saknaden, sorgen. Allt var med redan från början, och jag kunde inte annat än svepas med."

I ett gömställe uppe i Döderhultskyrkans torn hittar Mattias ett brev från Samuel, skrivet för att läsas efter hans död. I brevet avslöjar Samuel den fruktansvärda hemlighet han bar genom livet.

Medelbetyg: 3 (1 röster)