En januaridag när solen nyss återvänt norr om polcirkeln skidar nioåriga Elsa ensam till rengärdet och hittar sin kalv Nástegallu död. En man som hon känner igen håller i en blodig kniv och renkalvens öra. Elsa skräms till tystnad, smärtsamt medveten om att hennes ursprung väcker ett glödande hat. Hon får tag i örat men bevarar hemligheten som kommer att påverka henne långt senare i livet.
Utdrag ur boken:
Hemma hos Elsa fanns släktboken som visade hur alla samiska familjer hängde ihop på nära eller långt håll i deras trakter. Hon och Anna-Stina fanns på varsin sida och genom siffror och koder kunde man fastställa deras släktskap. Hur visste inte Elsa, fast mamma hade visat, det var för krångligt. Det viktiga var att Anna-Stina var hennes kusin, hennes oambealli. Att ha sitt namn i en bok, bar en sådan sak! Elsa brukade ta fram boken och stryka med fingret över sitt namn och födelsedatum. Och följa stegen bakåt, till áhkku och áddjá och deras föräldrar och vidare till århundraden som hon inte ens kunde föreställa sig