Med undertiteln "De intellektuellas historia" tar Jag anklagar avstamp i Emile Zolas berömda öppna brev. Därefter görs en exposé över de intellektuellas historia från antiken och framåt. De historiska avsnitten är genomgående intressanta även om en viss snobbism kan anas. När det kommer till nutiden och framtiden är författaren dock helt ute och cyklar. Dels tyngs boken av att de som tas upp som intellektuella har en stark politisk slagsida åt vänster. Paul Krugman är förvisso en viktig ekonom, men det finns andra med större tyngd. Att över huvud taget nämna Thomas Piketty drar ner trovärdigheten till noll. Varför inte Henrik Arnstad?

Och att i sann korrekthet nämna Trump, brexit och Orban som ett slags antiintellektuellt kluster, samtidigt som identitetsvänstern bara nämns som pliktskyldigast är bara banalt. Och författaren missar det som är de intellektuellas stora svaghet i dagens samhälle, nämligen att begåvning och belästhet inte är tillräckligt för att vara intellektuell. Att de mest antiintellektuella finns bland de intellektuella. Sammantaget gör detta att boken blir en apologetisk stridsskrift för eliten.

Betyg 2