Jag har läst ett flertal kriminalromaner av den underreklamerade Marianne Jeffmar som har varit riktigt bra. Hennes fem deckare med reportern Suzanne de Decker i Belgien var rent av superba och mycket annorlunda i en annars så ganska förutsägbar genre.
Och hon skriver dessutom alltid bra.
Men det här är bland det märkligaste jag tidigare har läst. En kriminalgåta i dagboks/brev-format. Det är roligt med böcker som sticker ut från mängden. Men här blir det för mig fel redan från början. Jag upplever den som extremt rörig och de många karaktärerna blir som surrande flugor som jag aldrig riktigt får grepp om. Välskriven är den, men det här är ingenting som jag kan rekommendera.
Slutbetyg, en 2:a!

Betyg 2