Jag tycker sedan tidigare mycket om den i mitt tycke underskattade författaren, Marianne Jeffmars böcker. Jeffmar har sin alldeles speciella prägel som hon sätter på sina deckare och som därför också sticker ut från mängden. Det här är hennes debutbok från 1978 och även om den är välskriven så är det här ingen favorit hos mig. Den är välskriven, men samtidigt rörig och med många olika karaktärer att hålla reda på och blanda ihop. Med det sagt så är den troligtvis mycket bättre att läsa för hand. Jag lyssnade på talboken med en av de absolut sämsta uppläsare som lät som en datoriserad robot, och han drog verkligen ner boken. Så kanske att om jag någon gång får för mig att läsa den för hand att jag då höjer betyget något.
Nu kan dock slutbetyget enbart bli en 2:a!

Betyg 2