Ivan Turgenjev sägs ha varit den första av de stora ryska författarna som väckte uppmärksamhet utanför Rysslands gränser. Kärleksnovellen ”Min första kärlek” framhöll han själv som sin mest personliga berättelse. Handlingen utgår från en redogörelse, i brevform, där Vladimir, en medelålders man beskriver mötet med sin första kärlek. Berättelsen handlar om när Vladimir var blott 16 år gammal och följde med sina föräldrar till en lantställe utanför Moskva. När en ny familj anländer till lantstället förälskar sig huvudpersonen snabbt i denna familjs undersköna dotter Sinaida. Sinaida är fem år äldre än Vladimir och uppvaktas också regelbundet av en handfull kärleksrivaler bl.a. en doktor, en greve och en poet. Det största hotet om Sinaidas gunst ska emellertid visa sig komma från ett helt annat och högst oväntat håll…

Turgenjev beskriver i novellen ungdomskärlekens alla vedermödor och hur Vladimir ständigt kastas från hopp till förtvivlan. Författaren beskriver Vladimir och Sinaidas förhållande på följande sätt:

” Sinaida hade genast förstått att jag var förälskad i henne, och jag hade inte minsta tanke på att dölja det för henne. Hon hade roligt åt min lidelse, drev med mig, skämde bort mig och plågade mig. Det måste vara rätt obehagligt att utan allt ansvar vara den enda, den allsmäktiga källan och upphovet till en annan människas högsta glädje och djupaste sorg – och jag var som mjukaste vax i Sinaidas händer.”

Ett påfallande kännetecken för den här novellen är det tungsinta anslaget i beskrivningarna av en obesvarad, hopplös och ouppnåelig kärlek. Som läsare märker man rätt snabbt att den här historien inte kommer att sluta lyckligt (i motsats till exempelvis Harlequinromanerna) och det är båda av godo och ondo. Berättelsen förlorar givetvis en hel del spänning i och med det faktum att kärlekshistorien är så tydligt utsiktslös redan från början. Men det som förloras i spänning uppvägs delvis av att berättelsen istället känns genuin och okonstlad. Nu är inte ”Min första kärlek” att betrakta som något mästerverk, långt därifrån, men om man är tilltalad av rysk litteratur duger den gott och väl som avkopplande kvällslitteratur. Kan lätt förväxlas med Maksim Gorkijs novell med den snarlika titeln ”Om min första kärlek”.

Betyg 3

den här kärleksnovellen, både skrattade jag åt och fanns ställen då man nästan hade gråten i halsen......väldigt vackert enligt mig skildrat..
turgenevs fria och vackert skildrade beskrivningar kan inte undgå att röra läsarens själ.......

en vacker flicka som är fullt medveten om sin skönhet och således inte aktade sig för att fånga männen i sitt grepp, de var många och alltid hade hon kontroll över dessa.....en novell om hur stor kraften i kärleken till en ung dam i verkligheten är, så har det alltid varit, ända från det antika grekland och gamla egypten till 1800 talets ryssland, men även i nutid är den giltig och kommer även vara ett faktum i framtiden.....

sinaida som denna undersköna flicka heter, låter inte för en sekund förlora kontrollen över sina hjältar och riddare, men ändå håller hon dem på tillräckligt avstånd, men låter dem nån gång komma henne nära, vidröra hennes vackra snövita händer med sina läppar och genast befinner de sig i himlen.......

som många gånger misslyckas alla med att få hennes hjärta, precis som vår hjälte i novellen......vår hjälte är en 16 årig pojke som hyser stor kärlek för hans så kallade " hjärtas dam ".....han är den som kommer henne närmast, han får hennes friska, mjuka läppar vidrörda vid sina och genast befinner han sig i himmelriket, och aldrig kommer han att glömma henne.......veckor efter veckor tillbringar de dagarna tillsammans med henne bara för att få skåda något nytt hos henne, en ny blinkning, ett mystiskt leende, att hon huttar med fingret, att hon bestämmer sig för att visa dessa på dörren, för att bara återkomma dagen lite mer blyga, se hennes gyllene lockar, se hennes vackra snövita ansikte och hennes ögon som hela världens visar sig blottad.....

men kärlekens baksida hinner aldrig gro sig hos honom, de flyttar till staden......fortfarande efter många år hyser han minnet av henne djupt i sitt hjärta.......

en väldigt vacker novell

Betyg 5

Kärleksnovell anno 1860. Inte vardagsmat numera.

Kvalitén är svår att bedöma så här långt efteråt. Det är personligt och väldigt träffsäkert om unga mäns lidanden som starka känslor ger upphov till. Trots det ger det ett blekt intryck.

Betyg 3