Den pensionerade kriminalkommissarien Auguste Jovert får en ny granne, Tadashi Omura, juridikprofessor från Japan, och de börjar umgås. Omura är väldigt intresserad av Joverts liv och den vuxna dotter som han aldrig träffat och börjar i sin tur berätta en kryptisk historia om fäder och döttrar i hemlandet, en historia som blir alltmer obehaglig och våldsam. Jovert blir mot sin vilja fascinerad, ser tydliga paralleller med sitt eget liv och beslutar sig för att ta kontakt med sin okända dotter.

En mångbottnad och mystisk berättelse och kärlek, svek och besatthet där läsaren skärpa sätts på prov. Författaren lägger ut trådar åt alla håll, en del slutar snart, andra drar iväg åt olika håll och bara en del knyts ihop på slutet. Just de lösa trådarna påminner om Murakami, däremot finns inte det övernaturliga med i bilden på samma sätt. Misstänker att australiensaren Henshaw inspirerats av honom, sen tycker jag att Murakami är på en helt annan nivå. Denna berättelse känns mer stel och konstruerad medan Murakami vindlar fram helt oberäkneligt och man får känslan att han själv inte riktigt vet varken hur det hänger ihop eller hur det ska sluta. Henshaws karaktärer är mer stereotypa, den överintelligente psykopaten som alla kvinnor faller för, den lojale men okarismatiske vännen och den oskyldiga unga kvinnan som hamnar i psykopatens garn. Men absolut en läsvärd bok i genren relationsthriller som får läsaren att gå tillbaka för att hitta ledtrådar til det oväntade slutet.