Introvert den tysta revolutionen, Linus Jonkman 2013


Det börjar med en fråga: skulle du hellre vara helt själv vartenda ögonblick i två veckor, eller ha bekanta omkring dig vartenda ögonblick i två veckor? Kan du inte bestämma dig är du kanske ambivert, dvs. mittemellan, en pendlare. En lite extrem fråga kan man tycka, men jag hade inga problem att välja och om man hade det så finns ju det lite mer lagom alternativet, vilket kanske de flesta är.

Linus Jonkman skriver att ¼ av världsbefolkningen är introverta och att han vill hjälpa fler människor att komma ur sin garderob. Vi lever i en tid där man förväntas vara social, verbal och kontaktsökande och många går emot sin natur för att möta samhällets krav. Linus själv gick många år och kände sig udda, och i skolan hamnade han utanför gemenskapen och förstod då att han måste anpassa sig, men på det viset tappade han bort sin personlighet. Linus fortsätter, vi tror att ordet utåtriktad är positivt, tror att det betyder social kompetens, det gör det inte. Att vara social betyder att du har ett socialt behov, det finns sociala människor som inte lämnar plats för någon annan. Samtidigt finns det tillbakadragna människor som är fantastiska på att lyssna och relatera till den andra parten. Social kompetens är inte något som exklusivt tillhör varken den ena eller den andra sidan av detta spektrum.

”Introverta och extroverta verkar på olika plan. Extroverta äger baren, introverta äger tanken.”

Författaren driver lite med sig själv, men kanske mer med de extroverta dragen, då med glimten i ögat. Efter varje kapitel finns en sammanfattning för de extroverta, eftersom de inte har tid att läsa, möjligen en pekbok.

Några summeringar: introverta identifierar sig inte starkt med grupper, är självständiga i sina åsikter, blir inte uttråkade lika lätt som extroverta, är betraktare. Introverta uppfattas som stabila och okänsliga, men under ytan finns det mycket känslor, de är ofta känsligare än extroverta och mer neurotiska. Introversion är biologiskt betingat, det är ett drag man inte kan förändra, men man kan träna på att vara mer social. Introversion ska inte blandas ihop med blyghet menar författaren, är du rädd för sociala sammanhang är du blyg, ifall du föredrar att vara själv är du introvert.

Introverta är bra på att visualisera, tänka i bilder och har en levande fantasi, har en känsla för detaljer och en orubblig disciplin när det gäller att utföra uppgifter med långsam utdelning, ju högre IQ, desto troligare att personen är introvert. De introverta kan vara bra talare, bara de får tid att förbereda sig, ladda batterierna behövs, de har ett behov att vara ensamma och kan njuta av sitt eget sällskap och har därför sällan tråkigt, men för den skull behöver de inte vara osociala, umgås bara hellre på ett djupare plan med en mindre skara människor.

Jonkman berättar om Hans Eysencks studier om introversion, Eyseneck kunde med magnetröntgen se att introverta hade ett högre blodflöde i de främre regionerna av hjärnan, de regioner som hanterar problemlösning och reflektion, extroverta däremot hade ett högre blodflöde i de delar som hanterar känslor, samt de som tar in syn, lukt och hörsel, den extroverte är mer närvarande i nuet.

Mycket av det Linus Jonkmans skriver är hans egna erfarenheter av att vara introvert, men han tar också upp vad andra tänkare kommit fram till, som t.ex. Jung, Freud, Eyseneck, professor Frank Partnoy, Adam Grant och Susan Cain, just Eysenecks personlighetsdrags teori är mycket intressant. I de studier Linus tar upp så hade jag velat få mer information om källorna.

Jag tänker på är att normen i vårt samhälle är att vara extrovert, att det premieras mer att vara utåtriktad och social, men kanske det är en liten förändring på gång, hoppas det. För att som barn i skolan få höra att man inte är tillräckligt framåt, att man pratar för lite vad sänder det för signaler? Einstein lär ha sagt: Om du bedömer en fisk genom dess förmåga att klättra i träd får du en fisk som tror den är oduglig. Som så många gånger funderar jag på varför ska man sträva efter att alla ska vara stöpta i samma form, för det är vi inte. Vilken tur tänker jag, för fy vad tråkigt! Så den här boken behövs, definitivt!

Till slut finns det ett test med 57 påståenden, som jag naturligtvis utförde och jag blev inte förvånad över utfallet, men jag skulle gärna vilja veta var det testet kom ifrån, vem som har konstruerat det.

Betyg 4