jag tycker inte särskilt mycket om ww2 och böcker i ämnet, men det här är en bok jag älskar!

Betyg 4

Omtalad, filmatiserad och med överlag goda recensioner i pressen borde Den engelske patienten tilltala mig, i synnerhet med sitt militära tema. Men så icke. Jag har sällan blivit så besviken på en bok, allra minst på en som är så språkligt välskriven.

Vad är det då som stör mig? Faktum är att jag inte riktigt vet. Det kan vara så att boken hamnar i ett ingenmansland mellan krigsskildring, detektivhistoria och psykologiskt drama där ingen av delarna riktigt känns riktigt angelägen. Eller också är det så att huvudpersonerna känns alltför skruvade för att vara trovärdiga. Exempelvis känns Kips (sikhen) upprördhet å japanernas vägnar mycket anakronistisk och västerländsk. Hana är lagom oberäknelig och hennes drivkrafter blir aldrig begripliga. Caravaggio är inte heller någon dussinlirare. Slutligen kan det vara så att psykologiska dramer helt enkelt inte tilltalar mig, då de omgående blir för personliga, subjektiva och nojjiga.

Sammantaget var det en mycket stor besvikelse, framförallt för att storyn har en enorm potential. Men språket är fortfarande vackert och en del av bilderna från boken hänger med länge.

Betyg 2

lite seg bok med en bra historia. tycker att den är som bäst med lång tids eftertanke, skulle nog passa som nedkrympt pocket eller de bästas

Betyg 2

Den engelske patienten tilltalade mig. Den var skriven i starka färger och bilderna som man fick av texten var väldigt vackra. Storyn är kanske inte så händelserik dock. Jag får följa karaktärerna Hana, Caravaggio, Kip och den engelske patientens liv tills dess de alla kommit fram till samma punkt: ett övergivet sjukhus i Italien. Kärlekshistorien som utspelas samtidigt blev jag inte riktigt klok på. Boken är väldigt psykologisk och djup och ofta förstod jag mig inte på varför karaktärerna handlade som de gjorde. Slutet är ett bra exempel. Det blev inget tårdrypande slut som författaren kanske hade försökt få det att framstå som, istället blev jag bara irriterad över att de spolar ner sina liv i toaletten istället för att försöka ta sig samman.
Nåja, som helhet en vackert skriven roman som skapar underbara bilder, dock knepiga karaktärer med tankar som är alltför psykiska för att kunna förstås och tolkas.
Jag såg filmen bara några dagar efter att jag läst boken. Mitt bokbetyg skulle kunna sjunka till en etta. I i jämförelse med filmen, som är allt boken borde ha varit, bleknar den här romanen och dör i det psykologiska djup som inte alls känns tilltalande längre.

Dock vackra färger.

Betyg 3