"Hello Kitty Måste Dö" hörde jag först talas om i en kö där några gymnasieålderstjejer av ganska typiskt småstadssnitt diskuterade den.Jag tänkte inte läsa den men fattade förstås att det är en "snackis" bland yngre tjejer iallafall.Titeln måste ju locka om inte annat.
Gick så in i en bokhandel för att köpa en annan bok och fick se den där på en hylla.Ja varför inte?Man fick ta 4 pocket och betala för 3 så den slank med för att jag var lite nyfiken på boken jag just hört talas om.
Så var det värt det då?Ja och nej.Ja för att nu är snackisen läst.Det är väl det enda "pro" jag kan komma på.Tyvärr.Men nu till saken.

Fiona Yu är en Yale-utbildad jurist,välbetald,rör sig bland de vackra människorna i San Fransisco.Men till skillnad från de flesta andra kolleger och gelikar bor hon hemma hos sina traditionsbundna kinesiska föräldrar.Hon avskyr barn och tänker inte låta en påtvingad familj förstöra ett liv i glitter,märkeskläder och heta barer.Dock är hon ovanligt nog 28 år och oskuld vilket hon för egen hand tänker ändra på med en dildo insmord i lokalbedövningssalva.Så börjar boken.Jag förstår inte poängen med denna utförliga beskrivning av detta men det kan vi lämna därhän.Av någon anledning är denna befrielserit otroligt viktig för den välutbildade,självständiga Fiona som fortfarande bor hemma och kelar med sin undulat.
Så ångrar hon sig eftersom inget speciellt hände och vill ha mödomen tillbaks vilket hon uppsöker en plastikkirurg för.Skuldkänslorna tar över.

Kirurgen Sean visar sig vara en bekant från förr,den katolska skolans läckre bad boy komplett med en neurotisk,problemfylld och vacker mamma plus en försupen och brutal far.Bägge numera döda förstås men med en välbärgad,efterlämnad son full av bekräftelsebehov och hämndbegär.Sean och Fiona börjar umgås i den mån deras välbetalda arbeten tillåter.
Alltmedan Fionas oroliga föräldrar alltmer desperat börjar försöka para ihop henne med en lämplig kinesisk man.Ingen faller henne i smaken och det börjar till och med hända konstiga olyckor med människor som Fiona inte tycker om eller behöver röjda ur vägen.Det finns inget att avslöja,ingen spoilervarning att utfärda här.

Språket är otroligt tröttsamt omoget,svårt att tro att en Yalejurist skulle uttrycka sig som en barnslig 16-åring hur frustrerad och förbannad hon än är.Det verkar som om Angela Choi velat skriva en slags provocerande,feministisk American Psycho men poängen passerar obemärkt.Pilen tar inte.Tillsist undrar man bara varför man läste den.För min del blir svaret att jag aldrig lämnar en bok outläst-hur dålig den än är.

Betyg 2

Underhållande!

Betyg 4