Mord, min älskling

- Ge mig lampan, sa jag och sträckte handen bakåt. Hon la den i min hand utan ett ord. Jag sjönk ner på ena knät. Marken kändes kall och fuktig genom tyget. Han låg smetad mot marken, på rygg, alldeles intill en buske i den där klädbyltesställningen som inte kan betyda mer än en sak. Han hade ett ansikte som jag aldrig hade sett förut. Hans hår var mörkt av blod, de vackra blonda vågorna var toviga av blod och nån sorts gråaktig smörja som liknade urtidsslem.
Flickan bakom mig andades hårt men hon sa ingenting. Jag lyste på hans ansikte. Det var bara mos. Han hade slagit ut med ena handen och den låg stel med krökta fingrar. Överrocken var halvt hoprullad under honom som om han hade rullat runt när han föll. Benen låg i kors. I ena mungipan hängde en droppe, svart som mustig olja. - Lys med lampan på honom, sa jag och räckte den tillbaka till henne. Om ni inte får kväljningar av det.

Utdrag ur boken:
Jag är vissen. Jag skulle inte kunna slå omkull en blomvas en gång. Jag skulle inte kunna bryta av en nagel.

Medelbetyg: 1 (1 röster)