Jord av järn, himmel av koppar är en fristående fortsättning på romanen ”Bomullsvägen” som jag inte har läst. Då Yasar Kemal är en ny bekantskap för mig kan jag inte uttala mig om denna roman (Jord av järn, himmel av koppar) är representativ för författarens författarskap eller inte. Hursomhelst detta är en mycket varm och charmig berättelse om det enkla och hårda livet bland den förtryckta tursiska bondebefolkningen. Berättelsen påminner till viss del om Garcia Marquez fantasieggande skapelse ”Hundra år av ensamhet”, såtillvida att burlesk fantasi och folksägner blandas med strikt realism. Å andra sidan är Kemals språk inte tillnärmelsevis lika svulstigt och utsmyckat som Marquez utan kännetecknas istället av en påfallande och vitaliserande enkelhet. Det är mycket intressant och tänkvärt att ta del av Kemals beskrivning av hur en helgonlegend kan uppstå och hur helgonförklaringen upplevs av den utvalde (helgonet) och dennes omgivning (de dyrkande). Det handlar om hur rykten och myter sprids, förnims, uppförstoras och tillslut förklaras som helig sanning. Det handlar också om misstro till den egna förmågan och rädslan inför den nästintill lagbundna martyrdöd som drabbar helgon. Jag tycker emellertid att handlingen tenderar att bli för ryckig såtillvida att vissa, för historien vitala händelser, inte beskrivs närmare eller inträffar helt utan förvarning. På det hela taget en positiv överraskning som jag verkligen kan rekommendera.

Betyg 4