Daniel Pell blev känd i pressen som "Mansons son" efter att ha knivmördat en hel familj under ett rån. För detta dåd blev han dömd att avtjäna ett livslångt fängelsestraff. Berättelsen tar sin början sedan Pell lyckats fly från fängelset och bege sig ut på mördarstrå tillsammans med sin lättduperade flickvän Jennie. Kathryn Dance är den enda förhörsledare som lyckats "knäcka" Pell och hon blir ansvarig för utredningen.

Kathryn Dance är en mänsklig lögndetektor. Hon arbetar som förhörsledare för CBI och har tidigare figurerat i en av Deavers "Lincoln Rhyme-historier". Men nu möter vi alltså henne allena i en ganska ordinär deckare om en manipulativ sektledare som flyr och ställer till oreda i ett helt county. Trots att Deaver äntligen har släppt sina tidigare trista huvudkaraktärer tycks han fastnat i en föga intressant smet av klyschor och självupptagenhet. När det i början av 90-talet, var tämligen uppfriskande med en huvudperson som inte söp, knullade och förbannade livets goda i sann film noir-anda - har vi, tjugo år senare, begravts av så många "självständiga" och starka poliskommisarier med barn och skinn på näsan - att detta försök till en nyskapande karaktär är pinsamt utsliten. "Blunddockan" är som ett utdraget avsnitt från CSI "Denver - för alla er som inte nöjer er med New York, L.A och Las Vegas". Vi har redan läst den här boken, sett den! Ätit den - och skitit ut den - och om vi granskar vår egen avföring kommer vi likväl hitta bättre intriger i någon gammal rulle med Beck. Faktiskt! Det blir än mer pinsamt om man följt Deavers författarskap och kan jämföra hans alster. Deaver är en snubbe som gjort EN hit! Därefter har han gjort om samma hit - åtta gånger och det blir bara sämre för varje gång.

Sammanfattningsvis handlar Deavers deckare alltid om en smart psykopat som arbetar nära - gärna mitt ibland detektiverna - som till sist blir avslöjad och då tvingar huvudpersonerna att begrunda sin existens. Och när man vet, och har insett detta, blir alla historier ganska trista att läsa. Jag ger denna bok en svag tvåa i betyg. Trots allt orkade jag läsa ut bokhelvetet! Det hemska är att jag för varje ny Deaver jag läser, tenderar sänka mitt helhetsbetyg - också för de första böckerna - som jag tyckte mycket bra om. Men jag antar att det är världens gång - har en författare en gång lyckats ruska om sin läsare - så har han inte råd att slarva. Fallet blir hårdare ju mer man älskat hans böcker!

Betyg 1

okej

Betyg 3

Kathryn Dance är en karaktär som verkligen lämpar sig för raffinerad spänning. Hennes exceptionella kunskaper kring kinesik och förhörsmetoder gör att hon instinktivt vet om en människa ljuger.

Därför är det förvånande dumt att Deaver omedelbart sätter henne som utredningsledare i jakten på massmördaren här. Hon är ju en specialist och bör inte slösa tid på samordning. Jag tycker Deaver slarvade bort en fin möjlighet med detta.

"Blunddockan" erbjuder dock en ordentlig dos spänning och Deavers förmåga att vilseleda läsaren håller historien levande.

Bra thriller.

Betyg 3