Jag kom först i kontakt med Inger Edelfeldts författarskap genom boken ”Duktig pojke”. Det var en pricksäker skildring över en bögs uppväxt och jag var förvånad över hur hon (som icke-bög) kunde skildra det så autentiskt.

Och nu blev det ”Samtal med djävulen” en egentligen ganska pedagogisk (övertydlig) bok om två religiösa män vars liv kom att utstakas beroende på om de förtryckte sin homosexualitet eller ej. När de av en ren slump träffas efter mer än 40 år blottläggs det hur deras liv präglats över valen de gjort, smärtorna som de behövt erfara till följd av valen och slutligen försoningen.

Det är en bok om religionen och dess paradigmskifte – vi har fått en mindre fördömande kyrka som inte längre tillämpar en gammal motsägelsefull mall över vad som är ont och gott. Vi har fått en svensk kyrka som inte fördömer homosexualitet. Sen finns det alltid de som inte kommit så långt; i boken handlar det om pingstmannen Paul - i verkligheten handlar det om pingstpastorer som säger att homosexuella kommer hamna i helvetet och därmed indirekt uppmanar de att ta livet av sig för att inte leva ut sina liv i ”synd”. Jag ställer mig frågan, hur kan man vara så trångsynt? Den andra huvudpersonen, Asger, säger ”om man väljer att stanna i ett visst sammanhang så måste man ju fungera i det". Utgör majoriteten ett för stort sammanhang att känna gemenskap inom och att man därför väljer en annan gemenskap där man råkar ha privilegier som inte leder till att man blir fördömd (och istället fördömer andra)?

Samtidigt som jag ställer mig frågan om trångsynthet går även tankar kring acceptans och vad det är som får människor att slutligen acceptera. I första hand tror jag det lättast sker genom att den andre inte har något förlora på det. I andra hand, tror jag, att det sker genom att människan inom en minoritet behövt rättfärdiga sitt mänskliga värde och samtidigt inte kränker en annan människas värde. Men det är en kamp i sig, att känna nödvändigheten i att rättfärdiga sig själv, som att man måste bevisa för den andra att man har ett lika stort värde som människa. Men ändå är det nästan det enda sättet.

”Samtal med djävulen” är en filosofisk och psykologisk bok om skam, skuld, värde och acceptans – att först acceptera sig själv och därefter förhoppningsvis finna ”möjligheten till en smula medkänsla med en själv”.

Betyg 4