McBain har sannerligen gjort sitt yttersta för att skriva in sig i litteraturhistorien. Det blev sammanlagt 55 böcker om det 87:e polisdistriktet, det här blev den allra sista.

Det fina med McBain, det unika med McBain, är hans outtröttliga sätt att skildra vardagen för poliserna. Om tre vittnen skall höras får vi följa samtliga dialoger. Inte bara den som visade sig ge viktiga ledtrådar. Även när skiftet är slut följer redogörelser för någon privat angelägenhet. Han viker sig aldrig för frestelsen att raffinera.

I en tid när deckargenren tvingas till koncentrerad effektivitet känns McBains böcker naturligt uppfriskande. Det är med sin brist på sensationer raka motsatsen till modern kiosklitteratur. Vi får helt enkelt följa en grupp poliser dag in, dag ut. Ovanligt trovärdigt. Skönt.

Med ordinäriteten kommer dock även stiltje så man kan knappast ge boken höga betyg. Jag ger dock McBain mitt hedersomnämnande.

Vila i frid.

Betyg 3