Hogg

Hogg är en av världslitteraturens mest bisarra kärlekshistorier. Berättelsen om den elvaårige Kuksugaren och den brutale lastbilschaffisen Franklin "Hogg" Hargus är lika oförglömlig som oförlåtlig.

Samuel R. Delany skrev färdigt Hogg bara några dagar före de berömda Stonewall-kravallerna den 28 juni 1969: det historiska ögonblick då homosexuella för första gången organiserade sig och krävde mänskliga rättigheter.

Det dröjde närmare trettio år innan Hogg kunde publiceras. Under tiden blev romanen den mest berömda av USA:s "opublicerbara" böcker, hyllad och fruktad för sitt osmältbara innehåll: obscent, homofobiskt, misogynt, rasistiskt och besynnerligt ömsint.

Hogg bjuder in läsaren till en en värld där smärta och äckel inte står i motsättning till poesi och njutning, där orenheten och våldet är det mest mänskliga och intima. Markis de Sades, Georges Batailles och Jean Genets röster ekar i bakgrunden. Detta är den första svenska översättningen av Hogg.

Samuel R. Delany (f. 1942) växte upp på övervåningen till faderns begravningsbyrå i Harlem, New York. Svart, homosexuell och dyslektisk har han skrivit en rad bästsäljande science fiction-romaner, bland annat Dhalgren och Nova, och är verksam som professor i litteratur och kreativt skrivande.

Utdrag ur boken:

”Dom kallar mej Hogg, som i ’hog’ – galt, eftersom en galt bor i skit. Jag tvättar mej inte. och när jag blir hungrig äter jag mitt eget snor. Jag har haft på mej dom här kläderna sen i vintras. Jag tar sällan ens ut pitten när jag ska pissa, om det inte är i nån horas ansikte. Eller en kuksugare som du. [...]
”Jag har mask, grabben – haft sen jag var liten. Men jag vill inte bli av med dom för jag gillar att dom får mitt rövhål att klia.” Han klappade sig på magen. ”Jag måste dricka en hel del öl och äta en hel del pizza och pommes frites för att hålla magen såhär och alla dom små jävlarna mätta. Jag har en hårig röv jag jävlar vad det kan skorpa sej därnere. Men jag tror bara inte på att torka när jag har en sjuk liten jävel som du som kan äta den ren. Vad tycker du om det, va?” Han skrattade.

Medelbetyg: 4 (1 röster)