Svensk 70-talsroman och det märks, tidstypisk i må.. Visa hela

Svensk 70-talsroman och det märks, tidstypisk i många aspekter. 10-årige Reine, son till den ensamstående undersköterskan Harriet, ska tillbringa sommaren på Kollo på Barnens Ö medan mamman arbetar på Uddevalla sjukhus. Han lurar dock mamman och åker aldrig till kollot utan åker tillbaka till lägenheten. Under sommaren ska han komma på meningen med livet och hitta sin pappa. Reine tror/hoppas att Dag Hamarsköld är hans pappa, de är ju lika. Han bor ensam i lägenheten i Sollentuna tills mammans pojkvän Stig Utter får tag i nycklarna. Under bokens gång träffar Reine olika individer. Han arbetar bla hos Olga där han texter begravningsband. Vidare träffar han ett resande vänsterextremt teatersällskap där jämlikhet förespråkas men endast de bästa skådespelarna får vara med. Han träffar raggare, ett kriminellt pojkgäng, åker till Åland med ett Åhlensbiträde och en konstnär. Boken slutar med Reine kollapsar och hamnar på sjukhus där han återförenas med sin mamma, som han kommer på att han saknar.
Stora delat av boken upptas av Reines funderingar kring livet – lite av en coming-of-age berättelse. Boken utspelar sig sommaren 1975. Det är mycket betong, vänster och förort. Den är ett bra tidsdokument men Jershild måste ha skrivit något bättre.

Denna bok läste jag direkt efter ”Milda makter” oc.. Visa hela

Denna bok läste jag direkt efter ”Milda makter” och den är avsevärt bättre. Denna bok utspelar sig nästan helt och hållet i Finland med ett undantag från en utflykt till Leningrad. När Paasilinna försöker väva in kommentarer om tillståndet i världen blir det ofta politiskt plumpt och också känns boken väldigt tidsbunden, inte så i denna bok. Händelserna i denna bok tilldrar sig i det lilla landsortssamhället Granbacka. Ingenjör Akseli Jaatinen kommer till samhället för att bygga en ny bro. hans alltför välvilliga inställning till arbetarna och hans affär med den vackra kommunsekreteraren Irene Kopponen gör att stadens ledande män blir hatiska mot honom och vill bli av med honom. Dessutom gör han rektorns unga fru (Lea Rummukainen) gravid. De lyckas bli av med Jaatinen men han ruvar på hämnd. Tillsammans med hans trogna arbetare lyckas han få ett kontrakt på att bygga ut kommunens vatten- och avloppsnät. Hans företag blir allt framgångsrikare och han blir snart stadens starke man som kontrollerar allt och hans antagonister manövreras ut allteftersom. Boken är som många av Paasilinnas berättelser fylld av supande, knivar och tystlåtna finska män. Han sätter våra fördomar om Finland och finnar på pränt och av försäljningssiffrorna att döma gillar finnar också att läsa om det. Bokens huvudperson Jaatinen är tillräckligt komplex för att det inte ska bli politiskt – företagare, arbetarvän, skruppelfri, rättvis, hämndlysten, bigamist, kvinnokarl, god far, slagskämpe mm. På det sättet faller boken inte i någon politisk fälla.

Journalisten NN blir ihjälkörd på en gata i Helsin.. Visa hela

Journalisten NN blir ihjälkörd på en gata i Helsingfors på väg hem till frun. Till sin stora förvåning lever han vidare som andeväsen. Det visar sig att alla som dör lever vidare som andeväsen, hur länge beror på deras andiga mognad. Vissa tomma själar t ex nyfödda upphör nästan med detsamma att vara andeväsen medan andra kan ”leva” i tusentals år, som t ex stenåldersmannen Hureta. Dessa andeväsen är osynliga för levande människor och består inte av materia och kan följaktligen inte fysiskt beröra något.
Liksom andra Paasilinna-böcker från den här perioden är det gott om politiska iakttagelser. Eftersom andeväsen kan förflytta sig med tanken besöker romanens hjälte olika platser på jorden t ex Bolivia och faller omdömen om politiskt förtryck. Detta känns lite påhängt i berättelsen. Författaren ger också kängor till kristendomen med en icke troende påve. Som vanligt i Paasilinnas böcker är persongalleriet stort och han lyckas träffa ett stort antal människor, de flesta finnar. Boken avslutas med att Jesus (som bor nära Jupiter!) håller ett jultal på Senatstorget i Helsingfors
Kanske för att jag läst många Paasilinna-böcker, känns denna som en bok som går på tomgång. Det politiska resonerandet är liksom i ”Milda makter” ganska banalt och malplacerat. Emellertid, tanken med andeväsen efter döden känns faktiskt som en fräsch och möjlig ide.

Boken handlar om mordet på den arabiskättade godsä.. Visa hela

Boken handlar om mordet på den arabiskättade godsägarsonen Santiago Nasar. Redan på bokens första sida får läsaren reda på att Santiago ska dödas av bröderna Vicario. Han anklagas vara orsaken till att Vicarios syster (Angela) lämnas tillbaka till familjen under bröllopsnatten. Om han verkligen är det får man aldrig reda på. Berättelsen tilldrar sig i en by på den Colombianska atlantkusten. Som ofta i spanskspråkig litteratur är det ett myller av personer som skymtar förbi. Alla vet om att Santiago ska mördas, till början dock lite oklart varför. Boken handlar sedan om förberedelserna för mordet och hur rykten om det förebådande mordet sprids. Bokens berättare som var vän med Santiago och bodde i byn och har pusslat ihop berättelsen ett par decennier efter händelsen ägde rum med hjälp av domstolprotokoll och intervjuer med personer som var med. Boken avslutas med att beskriva hur mordet gick till men samtidigt är läsaren på ett tidigt stadium medveten om utgången. Genom att bygga på detaljer växer historien och håller lösaren intresserad.
Krönikan är ett berättarteknsikt mästerverk. Genialiskt hoppar författaren i tiden utan att det på något sätt blir rörigt för läsaren.

Liksom ”En krönika om ett förebådat dödsfall” hopp.. Visa hela

Liksom ”En krönika om ett förebådat dödsfall” hoppar berättelsen i tiden. Den börjar mitt i historien för att sedan göra en lång tillbakablick för att förklara hur den inledande hädelsen kom till stånd.
Berättelsens huvudperson är Florentino Arizo. Han hade en kärleksrelation per brev med Fermina Daza. De träffas knappt men hans poetiska kärleksbrev skapar en het men platonsk relation. Den avbröts tvärt av Ferminas far och istället gifter hon sig med stadens mest eftertraktade ungkarl läkaren Javier Urbana. Besatt av kärlek till Fermina blir syftet i Florentinos liv att vinna hennes kärlek. Hela hans liv planeras utefter det. Han gör karriär i sin morbors flodbåtsrederi och blir efter morbrorns död direktör. I bokens inledande kapitel dör den åttioårige Javier. Florentino börjar ånyo uppvakta Fermina. Hans långa liv som ungkarl och kvinnokarl har förfinat hans förföringsteknik. Försiktigt börjar han finnas till hands och desto mer Fermina upptäcker om sin döde makes svek ju mer tyr hon sig till Florentino. De blir ett par på en flodbåtsresa till landets inre. Som chef för rederiet beordrar Florentino att pestflagg ska hissas för att ta de inte ska bli störda och när de når hemmahamn igen beordrar han kapten att vända om och köra upp floden igen.
Marquez presterar litteratur som väl motsvarar vad man kan förvänta sig av en nobelpristagare. En berättelse som tar musten ur en. Berättelsen är kanske inte poetisk utan mer Selma Lagerlöf, det vill säga en berättelse om människor och relationerna dem emellan, som dessutom sträcker sig över flera generationer och om den eviga kärleken.

Efter hundratals miljoner år av slit börjar Gud kä.. Visa hela

Efter hundratals miljoner år av slit börjar Gud känna sig trött på allt arbete och de otacksamma människorna. Han övertalas av de himmelska kanslicheferna Sankte Per och Ärkeängeln Gabriel att ta semester. Men då behöver han en vikarie och varken Sankte Per eller Gabriel är villiga att axla Guds mantel om än så bara för ett år. Efter idogt letande faller valet på den finska tornkransföraren Birger Ryynänen. Han för i sin ensamhet längts upp i kranen långa intensiva samtal med Gud och han var i ”någon utsträckning en troende man på det lite misstroget finska viset” fastän han var ”inte något psalmsjungande mähä”. Han får en dag besök av Sankte Per och Gabriel och erbjudandet att bli tf Gud för ett år. Birger bestämmer sig
Gud härbärgerar i ett övergivet nunnekloster beläget i en borg på ett berg i Bulgarien. Birger tycker att det vore bättre att ha Guds boning Finland.
En parallellberättelse är Birgers vän, den misslyckade affärsmannen Torsti Rahikainen, förehavanden. Som bevis på att Sankte Per och Gabriel är guds sändebud utför de ett mirakel på Birgers begäran och ger Torsti 100 000 finska mark, som han som vanligt lyckas göra dåliga affärer av.
Förutom den kristna guden finns det en rad andra gudar, både hinduiska gudar och Allah finns med och såklart de finska gudarna. Alla som läst Åskgudens son känner igen dem: Ukko, Rutja, Ahti m fl
Milda makter är en ganska typisk Paasilinna-bok. Finland är ett kallt och ogästvänligt ställe och finnarna likaså och dessutom glada i sprit. Som i alla Paasilinnas böcker är det män som är i huvudrollen. Kvinnorna deltar som fruar och flickvänner i marginalen.
Guds, eller Birgers, resor i världen till platser där djävulen härjar ger författaren möjlighet att tycka till om världshändelser. Gud, eller Birger, besöker ett av Sovjet ockuperat Afghanistan, Pinochets Chile, kubanska soldater i Angola. Den politiska analysen år ganska andefattig och han slår åt både höger och vänster med en slagsida åt det förra. En ganska typisk skandinavisk kulturelitanalys men utan teoretiserande. Boken vinner inget på dessa kommentarer och de är dessutom så politiskt korrekta att ingen höjer på ögonbrynen. Dessutom borde en författare använda mer subtila litterära uttryckssätt. Nåväl, ingen läser Paasilinna för politikens skull, utan det är förströelsen man vill åt.

Ett verk av en polsk nobelpristagare i litteratur.. Visa hela

Ett verk av en polsk nobelpristagare i litteratur från 1800-talet kan få de flesta att rygga tillbaka. Har han dessutom ett namn som år svårt att uttala är han nog körd som storsäljare. Är dessutom titeln på latin låter det som något som möjligtvis kan ingå på doktorandkurser i litteratur. Hur fel man kan ha. Quo Vadis är en lättillgänglig roman, jämfört med de flesta nutida nobelpristagare rent av lättviktig. Den utspelar sig under Kejsar Neros (37-68) förföljelse av kristna. Förmodligen år 64 då den stora branden ägde rum. I centrum står den lygiska (nuvarande södra Polen) och kristna flickan ”Lygia” och hennes älskade, militärtribunen Marcus Vinicius. Vicinius morbror Petrinius är honom behjälplig och första halva boken försöker Vicinius erövra Lygias hjärta och under andra halvan av boken försöker han rädda undan Lygia från de av kejsar Nero beordrade avrättningarna av kristna. Boken visar framväxten av kristna kyrkan och i en förvisso prokristen framställning men den visar på kristendomens kraft och lockelse på den romerska befolkningen. Utan att vara någon större kännare av Romarriket ter sig berättelsen ge en realistisk skildring av Kejsar Neros tid.

En författare som har fått Pulitzerpris, Nobelpris.. Visa hela

En författare som har fått Pulitzerpris, Nobelpris och är professor på Princeton måste bara vara bra! Men det känns nästan som den här boken är skriven för att analyseras på kurser i litteraturvetenskap. Med det inte sagt att den inte är bra. Tvärtom, det är världsklass. Berättelsen huvudfigur är Macon Dead aka Milkman, hans uppväxt och hans sökande efter sina rötter utgör bokens ramberättelse. Boken följer Milkmans liv från hans födelse på 1930-talet till han är i trettioårsåldern. Vi får inblick i rasrelationer och hur svarta i Ohio relaterade till varandra.
Salomons sång är en bok som är full av symbolik. Jag förstod antagligen bara en bråkdel av den. Ett centralt tema i boken är att flyga, vilket återspeglar en afrikansk legend. Jag får intrycket av att individernas namn är valda med mer omsorg än vanligt. Många har bibliska namn. Salomoms Sång är också det enda verket av Toni Morrison där huvudpersonen är en man. Det är också värt att notera att nästan inga vita förekommer i boken.

Några mustiga citat ur den engelska orginalversionen av boken:
“A nigger in business is a terrible thing to see”(22); ”He was always right about the facts and always wrong about the motives that produces the facts” (25);

En kärleksroman av den norske nobelprisbelønade fø.. Visa hela

En kärleksroman av den norske nobelprisbelønade førfattaren Knut Hamun. Inte en av hans bästa romaner men läsvärd. Kärlekshistorien mellan herrskapsflickan Victoria och mjølnarsonen Johannes. De är förälskade som unga tonåringar och älskar varandra tills vuxen ålder, men pågrund av de sociala skillnaderna kan de inte få varandra. Tankarna går lite til Jane Austen men Hamsun har inte samma skarpa iaktagsförmåga. Boken slutar olyckligt med bråd död.

Boken är en närmast utopisk/dystopisk framtidsskil.. Visa hela

Boken är en närmast utopisk/dystopisk framtidsskildring. Kyrkobrännaren, kommunisten och den numera ganska förmögne Asser Toropainen visar på sin dödsbädd sonen Eemeli att han har testamenterat sina tillgångar till en nyinrättad stiftelse. Stiftelsen förfogar över mark och därpå ska det byggas en kyrka. Den arbetslöse förre detta VD:n Eemeli sätter genast igång och bygger dödskyrkostiftelsens kyrka vid sjön Ukenjärvi i ödemarken nära den ryska gränsen. På allehanda sätt drar kyrkan till sig en massa udda individer och ett samhälle uppstår snart runt kyrkan. Det lever utan moderniteter och är närmast självförsörjande. Medan fattigdomen i Finland breder ut sig och världskrigen rasar expanderar det lilla samhället runt Ukenjärvi. Alltifrån arabiska stridsflygare till ryska desertörer ansluter till det lilla samhället, alltmedan jordens domedag närmar sig.
Boken är en av de svagare av Paasilinnas böcker. Den finska misären är alltför stor och avståndet till dagens Nokiafinland synes vara oändligt. Livet i Ukenjärvi ter sig alltför idylliskt och misären runt om i världen alltför stor. Paasilinnas individer brukar ju inte vara realistiska, men miljön de vistas i brukar med viss överdrift stämmas in på vår bild av Finland, så inte i den här boken. Det blir alltför orealistiskt till och med för Paasilinnas berättelse. Boken inbjuder som vanligt till skratt och de råbarkade finska personligheterna finns ju där.