Den här boken tillhör absolut en av mina favoritbö.. Visa hela

Den här boken tillhör absolut en av mina favoritböcker (hela serien finns faktiskt på min "topplista")
Jag älskar tiden den utspelar sig i, konvenansen, klänningarna och hur fantastiskt Anna Godbersen beskriver hela deras värld.
Jag tycker att den här typen av böcker är en underbar form av verklighetsflykt och jag älskar att drömma mig bort till deras värld.
Elizabeth Holland är väl kanske inte historiens bästa karaktär, hon är ganska Mary-Sue.
Men eftersom boken ändrar berättarperspektiv mellan en mängd olika karaktärer från kapitel till kapitel så stör det mig inte, det finns så många andra fantastiska karaktärer. Speciellt Elizabeths yngre syster, Diana som faktiskt är den huvudsakliga anledningen till att jag läser serien.
Något som jag dessutom gillar med de här böckerna är hur varje bok börjar med ett kapitel som är hämtat från slutet.

Och jag måste bara säga till Emme: Om du skriver den där kommentaren, så kan du inte ha läst ut boken och om du inte har läst ut boken kan du omöjligt skriva en bra recension. Hade du läst den till slutet hade du troligtvis fått en annan uppfattning.

Jag älskar i alla fall den här boken och för mig har den en kvar femma!

Det här är egentligen inte alls min typ av bok, me.. Visa hela

Det här är egentligen inte alls min typ av bok, men eftersom jag fick den så kände jag att jag ändå ville ge den en chans. Och jag blev positivt överraskad.

Jag sträckläste den på bara ett par dagar och kunde inte riktigt låta bli den eftersom jag hela tiden ville veta vad som skulle hända. Den är kanske egentligen inte riktigt så händelserik som man skulle kunna önska, det hade varit trevligt om den spännande vändpunkten i slutet hade kommit lite tidigare. Men den lilla kärlekshistorien väger i mina ögon upp för det.

Det är trevligt hur historien varvar nutid och dåtid, och det blir inte alls förvirrande att följa två historier samtidigt. Kartorna, båtbilderna och seglingsordlistan är bra inslag (speciellt ordlistan var väldigt användbar för någon som jag som inte har någon aning om vad "mantåg", "genua" och "kölsvin" är.)

I mina ögon är det här en bra bok som definitivt är läsvärd, speciellt för personer i kanske 12-15 års åldern, även om jag som 16årig tjej kan uppskatta den. Den är lättläst men ändå välskriven och den är underhållande, spännande och gör mig på bra humör.

Wow... Jag trodde verkligen inte att det här var m.. Visa hela

Wow... Jag trodde verkligen inte att det här var min typ av bok. Helt för mycket "fighter" och konstiga monster som egentligen inte alls är något jag tycker om. Men ändå gillar jag den verkligen.
Jag tycker om karaktärerna, som känns väldigt verkliga (trots att de är halvgudar så är de inte otroligt fantastiska och Edward Cullen-aktiga), de har mycket personlighet och jag bryr mig om dem och vill veta hur det ska gå för dem.

Språket är lättillgängligt utan att vara löjligt eller överdrivet lättläst.
Jag tycker att historien stundtals blir lite överdriven och ibland blir det lite mycket monster som anfaller, men det här är en bok som jag blir på bra humör av att läsa. Den är spännande och rolig och jag vill hela tiden veta vad som ska hända härnäst.

När den första Harry Potter filmen var relativt ny.. Visa hela

När den första Harry Potter filmen var relativt ny var jag omkring sex år. Då såg jag filmen och mina föräldrar försökte dessutom läsa den första boken för mig. Då var jag totalt ointresserad, sex år senare, när jag var tolv (och dessutom hade utvecklats till en extrem bokmal) och uttråkad i början på sommarlovet så tänkte jag att Harry Potter kanske var något som man ändå skulle ha läst. Så utan några större förhoppningar lånade jag den på biblioteket. Jag läste tre fjärdedelar av boken samma kväll. Efter det var jag fast och har nu i tre år varit helt ner-nördad i Harry Potter.

Jag älskar J.K's språk och karaktärerna som har så mycket personlighet. Personerna är lätta att relatera till då de har både bra och dåliga sidor, Harry Potter serien har inga extrema Mary-Sues som vandrar runt och är fantastiska, de gör inte alltid rätt val, de misslyckas, de är mänskliga, helt enkelt.

Men det som jag tror att jag älskar allra mest med Harry Potter-böckerna är att det känns som om det skulle kunna vara på riktigt. Att vi faktiskt skulle kunna vara mugglare och att det på Kings Cross finns en perrong 9 3/4 som går till Hogwarts. Och J.K's detaljrikedom. Det finns väldigt få luckor i historien, vilket bidrar till att göra den mer verklig.

Efter att ha läst böckerna ett antal gånger och blivit lite äldre, jag är femton nu, så kan jag kanske säga att den första boken inte är den bästa i serien. Kanske främst för att Harry är så ung och lite barnslig, vilket ändå är en tjusning med serien, hur han åldras från bok till bok.

Ändå får Harry och J.K definitivt en femma i betyg av mig.

Egentligen är det här inte en överdrivet bra bok... Visa hela

Egentligen är det här inte en överdrivet bra bok. Hela historien känns som en kopia av Twilight, både karaktärer och handling, och då jag tycker ganska illa om twilight så borde jag inte gilla den, men av någon konstig anledning gör jag det ändå.
Hela idéen med ättlingar till Grekiska gudar är cool, och det är trevligt med en ungdomsroman som faktiskt handlar om något annat än vampyrer...
Kärlekshistorien mellan Lucas och Helena är trevlig att läsa om, även om den som sagt inte är så originell och boken är spännande på ett sätt som i alla fall fick mig att välja läsa mer för att se vad som skulle hända.

En definitivt läsvärd och underhållande bok, och jag tänker invänta Maj 2012 då uppföljaren kommer.

Två gånger har jag läst hela Twilight-serien. För.. Visa hela

Två gånger har jag läst hela Twilight-serien.
Första gången tror jag att jag var runt 13. Den gången älskade jag den.
Jag gillade den verkligen. Romantisk som jag alltid varit så blev jag kär i deras kärlekshistoria, men andra gången jag läste den var det just det.
Om jag kunde drömma är inget annat än en kärlekshistoria, inget större fel med det. Men det är faktiskt ingen särskilt bra kärlekshistoria heller. Karaktärerna kan knappt ens kallas karaktärer, eftersom jag anser att de knappt ens har personlighet. Bella är bara liten och svag och måste konstant bli räddad av Edward. Edward och andra sidan är helt enkelt för perfekt. En människa utan dåliga sidor är bara läskigt. Dessutom så vill jag bara spy på alla beskrivningar av hur snygg Edward är.
Nej... Jag tycker inte om den här boken längre...

Wow... Jag trodde verkligen inte att det här var m.. Visa hela

Wow... Jag trodde verkligen inte att det här var min typ av bok. Helt för mycket "fighter" och konstiga monster som egentligen inte alls är något jag tycker om. Men ändå gillar jag den verkligen.
Jag tycker om karaktärerna, som känns väldigt verkliga (trots att de är halvgudar så är de inte otroligt fantastiska och Edward Cullen-aktiga), de har mycket personlighet och jag bryr mig om dem och vill veta hur det ska gå för dem.

Språket är lättillgängligt utan att vara löjligt eller överdrivet lättläst.
Jag tycker att historien stundtals blir lite överdriven och ibland blir det lite mycket monster som anfaller, men det här är en bok som jag blir på bra humör av att läsa. Den är spännande och rolig och jag vill hela tiden veta vad som ska hända härnäst.

Alltså... Jag tycker inte om den här bokserien, me.. Visa hela

Alltså... Jag tycker inte om den här bokserien, men den här boken måste nog ändå ta priset. Den är löjlig, dåligt skriven och handlingen är fruktansvärd. Bella har varit patetisk genom hela serien men i den här boken var hon värst. Jag klarar inte av denna löjligt självuppoffrande och mer eller mindre personlighetslösa karaktär.
Den enda delen i den här boken som var värd att läsa var Jacobs del, som faktiskt var okej och det var trevligt att se hans synvinkel av historien.
Historien sjönk ytterligare av att Bellas förvandling inte verkade påverka henne negativt på något sätt. Stor del av de två senaste böckerna handlade om konflikten "Dödlighet, kärlek - Odödlighet, törst och att inte bry sig om Edward längre" men istället så får hon alltihop. Och självklart så åldras Reneesme bara tills hon uppnår vuxen ålder sedan slutar hon, eftersom inget ska kunna bli sorgligt och dramatiskt. För det är nog det jag hatar mest med Twilight. Meyer ruckar på sin egen logik för att kunna få ihop ett fluffigt och glittrande slut där allting blir fantastiskt för alla.
Nä, ush för den här boken!

När jag började läsa den här boken så var min förs.. Visa hela

När jag började läsa den här boken så var min första tanke ungefär "Herregud så löjligt, L.J Smith har ju nästan kopierat Twilight", sedan insåg jag att dessa böcker skrevs ca 15 år före Twilight-serien. Dock kan jag knappast undvika att fortsätta jämföra den med Twilight. Jag är inget Twilight-fan, faktiskt tycker jag ganska illa om Twilight-serien och jag tycker att den här är mycket bättre. Främst av den anledningen att jag tycker att Elena är en mycket bättre karaktär än Bella. Visst är hon självupptagen och något otrevlig, men hon har en personlighet och hon är starkare och mer självständig än Bella, och det tilltalar mig.

Sedan tycker jag egentligen inte att detta är någon jättefantastisk bok, den är ganska underhållande, studtals nästan lite läskig och jag älskar ju kärlekshistorier i allmänhet. Men språket är inte jättebra, jag lär inte känna karaktärerna speciellt bra. Jag känner dessutom inte att jag "måste" fortsätta läsa eftersom det är spännande. Men jag tycker att den är helt okej och läsvärd i brist på något bättre.

Betyg: 3,5

Jag hade inga särskilda förväntningar då jag påbör.. Visa hela

Jag hade inga särskilda förväntningar då jag påbörjade denna bok, men jag blev verkligen positivt överraskad.
Boken handlar om 15-årige Charlie, som under sitt första år på High School skriver brev till en okänd mottagare. Charlie är en såkallad "Wallflower", en person som tittar på och observerar men aldrig själv deltar. Charlie är väldigt speciell, intelligent och naiv och passar inte in, men lyckas ändå få vänner i form av de äldre eleverna Sam och Patrik.

Den här boken är speciell, konstig, fin och helt enkelt underbar. Jag både grät och skrattade. Kände mig både lycklig och fruktansvärt ledsen då jag följde Charlies öde. Boken behandlar många viktiga ämnen såsom drogmissbruk, sex, självmord och homosexualitet och detta på ett väldigt fint och insiktsfullt sätt.

Den här boken är fantastisk, läs den!