En fantastiskt välskriven och genomtänkt bok där Kafka, som alltid, lyckas fånga den surrealistiska drömkänslan perfekt. Hela berättelsen kan tolkas mer eller mindre metaforsiskt, allt som sker kan översättas till något annat. Men hur man än tolkar så kommer man till samma slutsats: en extrem utanförskap råder.
Gregor Samsa utsätts i berättelsen för det vi knappt vågar drömma om, han själv förvandlas till något han skräms av: en jättelik insekt. Till en början oförmögen att kontrollera sina nya lemmar, mobbad och utfryst av de övriga familjemedlemmarna, instängd i sin egna lilla mörka vrå, oförmögen att uppskatta vanlig mat och ständigt i förnekelsestadiet. Han vill inte inse att allt från och med denna morgon kommer att vara annorlunda. Han har förvandlats till något som ingen kan acceptera, och förmodligen var det så Kafka såg på sig själv.
|
(37 år)