Tolstoy är min favorit författare tyvärr är detta.. Visa hela

Tolstoy är min favorit författare tyvärr är detta inte hans bästa bok - vilket är "Krig och Fred" - men det är ändå ett mästerverk.

I Llosa Vargas bok “Bockfesten” möter vi Dominikan.. Visa hela

I Llosa Vargas bok “Bockfesten” möter vi Dominikanska republikens diktator under mer än 30 år – Trujillo. Diktatorn var under hela sin regeringstid hyllad av den breda ovetande, fattiga och outbildade allmänheten som nationens fader, mannen som hade gett landet internationell respekt och dessutom visat aggressivitet mot de så hatade haitierna.

Vi får följa diktatorn och hans medlöpare och uppleva hur maktens grymma instrument - så som fängelse, mord och tortyr – tillsynes slumpmässigt drabbar uppsatta och vanliga människor. Vi får se hur personer ena dagen är diktatorns favorit för att nästa dag frysas ut och utmålas som en förrädare i massmedierna. Dessa utfrystas värld rasar samman då inge vågar umgås med dem eller hjälpa dem. Deras tillgångar försvinner, de måste flytta, alla deras vänner och släktingar vänder sig ifrån dem av rädsla för att själva drabbas. Mitt i denna katastrof gör de allt för att få diktatorns nåd och åter få stiga in i hans vidriga gemenskap ofta utan att ha en aning om vad orsaken till despotens vrede var.

Framstående människor som en gång hade stött diktatorn och trott på hans nationalistiska idéer tappar tron då vänner och släktingar drabbas av hanns vrede - i form av mord och tortyr - utan någon verklig anledning. Till en början tror de att deras vänner och släktingar verkligen är landsförrädare med åren och allt fler utrensningar försvinner tilltron till despoten. Samtidigt vågar de inte göra något motstånd - inte ens ett verbalt inlägg om vännernas oskuld - i rädsla för att själva drabbas av vreden.

Boken består av tre olika berättelselinjer som tillsist sammanstrålar i en upplösning. En är berättelsen om diktatorns och hans maktutövande. En annan är motståndarna som planerar ett attentat mot diktatorn – de sammansvurna. Den sista berättelselinjen är en ung kvinnas öde och hennes flykt som 14-åring till USA. Hon är på många sätt bokens huvudperson och hennes livsöde är lika fruktansvärt som grymt.

”Bockfesten” är en otroligt spännande och gripande bok som man inte vill lägga ifrån sig. Kvinnas öde och upplevelser är det mest centra vid läsningen. Kvinnans öde ger också bestående ärr i själen lång efter att boken har avslutats. Ett annat centralt tema i boken som också lämnar djupa spår är maktutövandets och rädslans förmåga att bryta ner och förvrida människors karaktär.

sämre en så här blir det sällan. Obefintillig hist.. Visa hela

sämre en så här blir det sällan. Obefintillig historia....Ett bra slut kan rädda en sådan här bok men slutet knyter inte ihop resten av boken. 90% av bokens innehåll är inte knutet till upplösningen...Edwardson hamnar direkt på listan över författare jag aldrig mer ska läsa...

Samhällskritiken är lysande. Handlingen känns dock.. Visa hela

Samhällskritiken är lysande. Handlingen känns dock ytterst sekundär och är heller inte så intressant istället är det beskrivningen av samhället och människorna i det som lyfter boken. Information vs kunskap är ett centralt tema i boken. för att få kunska krävs också tid för att att begrunda informationen vilket saknas i samhället.

Tyvärr drar språket ner helhetsintrycket av boken. Språket är inte alls medryckande.

En samhällskritisk kriminalroman med en bra upplös.. Visa hela

En samhällskritisk kriminalroman med en bra upplösning. Störst behållning har jag av beskrivningen av samhällsproblem som finns i det amerikanska samhället. Spänningen håller i sig genom hela boken...

En riktigt underhållande barnbok. Jag har läst den.. Visa hela

En riktigt underhållande barnbok. Jag har läst den både som barn och som vuxen och alltid uppskattat den. Som barn var den otäck och väldigt spännande, som vuxen var den mer rolig.

I Asimovs novellsamling “Jag, robot” möter vi olik.. Visa hela

I Asimovs novellsamling “Jag, robot” möter vi olika typer av robotar som alla följer de tre robotlagarna. I flertalet av dessa noveller kommer någon robot att bete sig konstigt och tillsynes bryta mot någon robotlag. Berättelserna går sedan ut på att förklara robotarnas beteende utifrån dessa lagar och eventuellt varför ett visst beteende inte är ett lagbrott.

Novellerna påminner strukturellt om ”pusseldeckaren” där vi med hjälp av fakta som presenteras skall lista ut vem mördaren är. Flertalet av gåtorna bygger på logiska konsekvenser av lagarna då det föreligger konflikter mellan de olika lagarna. En novell behandlar konsekvenser av att ändra en lag till synes ytterst marginellt men som det visar sig leda till stora konsekvenser för robotarnas beteende.

Robotarnas värld som begränsas av dessa lagar utforskas ingående. Framställningarna är från människans perspektiv ofta kombinerat med olika robotexperters kommentarer så som robotpsykologer och matematiker.

Liksom i många kriminalromaner – så som Beck och Wallander – är samhällskritiken ofta central i en sf-roman. Samhällskritiken bygger ofta på människors alienation och känsla av maktlöshet i ett allt mer teknologiserat samhälle. ”Jag, robot” innehåller inte mycket av denna typiska samhällskritik. Det finns förvisso små fragment av samhällskritik kvar i novellerna - så som barn som föredrar robotar som lekkamrater framför andra barn – men denna kritik känns varken centrala för boken eller unik. De sociologiska konsekvenserna av de teknologiska förändringarna beaktas således inte alls och tyvärr måste jag medge att jag saknar detta klassiska inslag i boken.

Boken är en klassiker mycket på grund av att det var en av de första där robotar inte var goda eller onda, utan enbart var maskiner som var programmerade att göra vissa uppgifter. En robot är varken ett brutalt monster eller en heroisk hjälte som räddar världen utan enbart ett teknologisktframsteg. Av detta följer att roboten i sig varken är ett hot eller en frälsare utan ett steg i den teknologiska utvecklingen.

En underhållande futuristisk ”pusselbok” vars största behållning är just de logiska gåtorna.

Nesser, Håkan – Kommissarien och tystnaden. …En.. Visa hela

Nesser, Håkan – Kommissarien och tystnaden.

…En bok i serie om Van Veeteren. Som vanligt försöker Nesser blanda samhällskritiska reflektioner i en pusseldeckare. Som vanligt misslyckas det katastrofallt. Samhällskritiken är ytlig och för det mesta ganska ogenomtänkt, till detta kommer ett pussel som inte är speciellt trovärdigt eller konsistent… Den sämsta bok jag har läst på länge, hade jag inte fått den av en kollega hade jag aldrig läst den. Hela Van Veeteren serien tilltalar mig inte och detta är den sämsta i serien som jag har läst.

Dock har Nesser skrivet andra bra deckare….

Tre systrar lever tillsynes olika liv i dagens Spa.. Visa hela

Tre systrar lever tillsynes olika liv i dagens Spanien (Madrid). Lilla systern – festsystern - jobbar på en bar, mellan systern är karriärkvinna och den äldsta är hemmafru. Gemensamt för dem är faderns svek när han en dag övergav familjen utan att någon förklaring för att aldrig återvända. Systrarna har alla fått djupa ärr i själen av detta svek. Trotts de olika livssituationerna finns fullt av destruktivt beteende hos alla systrarna.

En intressant bok om hur händelser i ungdomen eller bardomen kan påverka människor långt senare i livet; om hur känslomässiga konflikter kan leda till destruktion.

Om man är intresserad av Spanien är boken extra intressant. Boken innehåller mindre platsbeskrivningar av Madrid, Baskien (Zarautz och San Sebastian) och Andalusien och då jag har besökt platserna flera gånge känns det extra intressant att läsa dessa platsbeskrivningar.


En bra samtidsskildring men lång ifrån något mästerverk.

Leif GW Perssons sämsta verk. Trist rakt igenom oc.. Visa hela

Leif GW Perssons sämsta verk. Trist rakt igenom och på tok för lång. Obefintlig handling... Boken innehåller en hel del ironi och mörk humor som blir ganska tråkig typ 20 gången man hör det....och all humor är av samma typ...Samhällskritiken som finns i hans övriga böcker saknas nästan helt..

Markensgröda och Tolstoys "Krig och Fred" är de bä.. Visa hela

Markensgröda och Tolstoys "Krig och Fred" är de bästa böckerna jag har läst....varför? Inte vet jag....

Leif G W Persons bok ”Mellan sommarens längtan och.. Visa hela

Leif G W Persons bok ”Mellan sommarens längtan och vinterns köld” är en politisk konspirationsroman fylld av mörkhumor, ironi och sarkasm. Historien är okej om man gillar konspirationsteorier och historien känns både konsistent och rimligt plausible.

Som flertalet kriminalromaner, som inte är rena pusselromaner, innehåller boken massor av samhällskritik. Kritiken av överrepresentationen av högersympatisörer inom rättsväsendet (polisen) är central. Annars är det svårt att hitta någon genomtänkt samhällskritik i boken, istället kritiseras det mesta i samhället och gränsen mellan underhållande sarkasm och innehållsrik samhällskritik känns inte alltid klar.

Tyvärr innehåller boken massor av upprepningar vilket har gjort boken minst 200 sidor för tjock. Dessutom innehåller den allt för mycket sidohandlingar som inte bidrar till att driva fram berättelsen och inte fördjupar karaktärsbeskrivningarna.

Steinbecks klassiker ”Möss och människor” om de tv.. Visa hela

Steinbecks klassiker ”Möss och människor” om de två lantarbetarna Lennie och Georges ofrivilliga vagabondiska liv är en kort men gripande historia. Lennies förståndshandikapp i kombination med hans enorma fysiska förmåga tvingar ofta det omaka paret på flykt. Paret drömmer om att en gång få en egen gård som de kan bruka utan att behöva vandra mellan olika gårdar för att hitta arbete. Lennies förkärlek för att klappa mjuka ”saker” leder slutligen till svåra konsekvenser.

Personbeskrivningarna i boken är karga och ytliga men funktionell. Bokens gestalter är snarare endimensionella roller som måste spelas än komplexa och motsägelsefulla personer. Detta är givetvis ett stilistiskt val hos författare som medför att andra aspekter hos människan och det sociala livet lyfts fram.

Boken behandlar flera moralfilosofiska frågor utan att ge några klara svar: Den moraliska skulden då man inte är medveten om konsekvenserna av sitt handlande.

Bitvis är framställningen ganska romantisk med drömmen om det egna lantstället som man kan leva av. Å ena sidan är drömmarna mycket vackra och romantiska, å andra sidan är dessa drömmar omöjliga att uppnå och alla jordbruksproletärer bär på samma dröm. Å ena sidan är det denna dröm som lyser upp deras vardag och gör arbetsdagarna lättare att genomlida. Å andra sidan är det samma dröm som gör att de sliter hårt på fälten för en storbonde för att sedan spendera lönen på barer och bordeller.

Den moraliska övertydligheten – Steinbeck pekar ofta med hela handen – drar ner omdömet något. Denna pedagogiska övertydlighet är också orsaken till att så många elever – inklusive undertecknad – har tvingats läsa boken under sin skoltid.

En bok som upplevs som ytterst spännande under läs.. Visa hela

En bok som upplevs som ytterst spännande under läsningen kan knappast bedömas som allt för usel. ”Ondskan” är en spännande bok som jag inte ville sluta läsa förens sista sidan var läst. Även om boken var ytterst spännande så finns det en mängd invändningar som gör att jag inte tyckte speciellt bra om den.

Till och med spindelmannen – eller vilken annan superhjälte som helst – känns som en bort kommen nolla i förhållande till Guillous hjältar. Hjälten är störst, bäst och vackrast, och dessutom mycket smartare än alla andra. Hjälten är så begåvad att han kan genomskåda världens ondska och genom sina övriga förmågor kan han bekämpa denna ondska. Våld skall med våld förgås och givetvis får vi använda oändlig mängd våld eftersom vi är goda och de andra är onda.

Den största behållningen av boken är som en ledtråd till hans övriga böcker. Man känner igen alla hans hjältar – Arn och Hamilton – i Erik. Att betrakta böckerna om Arn med hjälp av hjältemoralen som presenteras i ”Ondskan” är mycket intressant. På många sätt är hjältarna mycket lika varandra. De triviala likheterna så som fysisk överlägsenhet och ett brilliant intellekt är givetvis slående. Den intellektuella överlägsenheten som möjliggör genomskådandet av den strukturella ondskan som han och hans vänner är utsatta för motiverar och rättfärdigar övervåldet som glorifieras.

Den självutnämnda rättigheten, som bygger på självbilden att man har större insikter än alla andra, att hämnas alla oförrätter som man utsatts för och där med att man står över ”lagen” är klart problematiskt. Samtidigt som jag jublar när Erik hämnas på sina plågoandar fylls jag av en tomhet över att han inte kan stå över den personliga vendettan som en sann hjälte.

En spännande bok som dessutom blir extra intressant om man har läst böckerna om ”Arn” och ”Hamilton”.

Niemis bok “Populärmusik från Vittula” är en samli.. Visa hela

Niemis bok “Populärmusik från Vittula” är en samling skrönor, i mångt och mycket baserade på fördomar, om norrland och då speciellt om tornedalsfinnar . Boken är underhållande och man har ganska roligt under läsningen. Som berättelse betraktad är den ganska tunn och skulle fungera lika bra som en novellsamling eftersom berättelsen saknar röd tråd. Skämten är av typen buskis och underbältet humor ofta med stora inslag av spritkonsumtion. Visst ligger det lite i att det är vår bild av norrlänningar som beskrivs och inte hur norrlänningar faktiskt är. På det sättet säger det mer om läsaren en om norrland och norrlänningarna.

Man undrar varför denna boken har blivet en klassi.. Visa hela

Man undrar varför denna boken har blivet en klassiker. Existentiella grubblande...kanske det, men mest tråkigt.

En bok sprängfylld av livsvisdom! Ett filosofiskt.. Visa hela

En bok sprängfylld av livsvisdom! Ett filosofiskt mästerverk som måste läsas och bearbetas. Storhet ligger inte (enbart) i upplevelserna vid lästillfället utan snarare i de tankar som boken väcker och som man bär med sig resten av livet. Stor visdom i ett litet format.

Tchaikovskys opera med samma namn i Göteborg (2003.. Visa hela

Tchaikovskys opera med samma namn i Göteborg (2003). Operan bygger ganska löst på Pusjkins novell. Ram historien finns kvar och följer förlagan ganska nära emedan slutet är helt annorlunda. Den psykologiska gestaltningen av huvudkaraktären skiljer sig ytterst väsentligt åt.

I Pusjkins version drivs huvudpersonens spelbegär av egoistiskt habegär och han framställs som en ganska motbjudande person som inte väcker någon sympati. Den enda förklaring man får till hans habegär är hans socialbakgrund – han kommer från enklare förhållande som gör att han måste snåla med sina pengar emedan hans kollegor kan spendera pengar utan någon eftertanke.

I Tchaikovskys version är det inte det inte enbart det egoistiska habegäret som driver huvudpersonen utan även kärleken. Genom att tjäna pengar genom spel skulle han kunna gifta sig och trygga deras gemensamma framtid. Tanken på den stora vinsten överskuggar allt i hans liv och leder sedermera i klassiskt opera maner till den stora tragedin.

Pusjkins stil är rak utan några större utläggningar som inte bidrar till handlingen. Trotts bokens ringa omfång – ca 50 sidor – så får man en ganska bra psykologisk, om en enkel, beskrivning av huvudpersonernas personligheter. Miljön är den ryska överklassen. Även miljön beskrivs ganska sparsamt och endast i den mån som det bidrar till handlingen eller till personbeskrivningen.

En utmärkt bok i all sin enkelhet.

Läste den på danska men jag tror inte det spelar s.. Visa hela

Läste den på danska men jag tror inte det spelar så stor roll... Boken är tråkig och osannolik. Personerna är ytligt beskrivna och boken sakna helt djupgående samhällskritik. Dessutom är den inte speciellt spännande...ej heller underhållande.

En bättre modern deckar i hårdkokt stil. Historien.. Visa hela

En bättre modern deckar i hårdkokt stil. Historien (dvs. nöten som skall knäckas) är bra men knappast något utöver det vanliga. Samhällsbeskrivningen och samhällskritiken lyfter dock boken. Krigshjältarnas sociala anpassningsproblem och kriminella tendenser beskrivs på ett kritiskt och nyanserat sätt. Även karaktärsbeskrivningarna gör på ett trovärdigt och nyanserat sätt.

Uppväxt skildringar uppskattas av flera skilda ors.. Visa hela

Uppväxt skildringar uppskattas av flera skilda orsaker. En vanlig orsak är att man känner igen sig i rollerna, stämningarna och i miljön. En annan vanlig källa till uppskattning är att uppväxt skildringar ofta speglar en tidsanda som sedan länge har försvunnit.

En orsak till min uppskattning av ”Underdog” är att jag växte upp under samma tid om än i en helt annan miljö. Jag känner trotts allt igen mycket av hans beskringar som så att säga låg i tiden.

En annan orsak till att jag uppskattar boken är att det är i min nuvarande hemstad Malmö som berättelsen utspelat sig och beskrivningen av staden är både djupgående och med stor detaljrikedom. Hur visa delar av Malmö såg ut – både geografiskt och socialt – på 70-talet beskrivs ingående. Malmö är en gammal arbetarstad och det märks också i hans beskrivning av staden.

Den del av boken som jag upplevde starkast var kontakten med fadern. Den misstänksamma nyfikenheten som präglar de första mötena och även det illa dolda missnöjet över att de inte har möts tidigare. Med tiden och med allt fler möten ökar gemenskapen och en viss faderlig vänskap uppstår, med denna infinner sig också förväntningar och framtidstro. Allt detta krossas sedan genom det stora sveket – fadern som sviker sonen. En stor och tung skildring.

Varför lyckas vissa människor här i livet emedan andra misslyckas? Varför blir vissa människor advokater och andra knarkare? Viktiga frågor som indirekt behandlas i boken. Några svar finns givetvis inte i boken men personbeskrivningarna och sociala bakgrundsbeskrivningar belyser frågorna på ett intressant sätt. Vi får följa en mängd människor - de flesta med arbetarbakgrund - genom livet, vissa går det väldigt snett för medan det går bra för andra. Oavsett hur det går lämnar den sociala bakgrunden djupa spår hos flertalet av karaktärerna.

Boken är ytterst intressant speciellt om man tillhör samma generation eller har någon koppling till Malmö. Tyvärr är det inte alltid en njutning att läsa boken eftersom den bitvis är lite torrt och tråkigt skriven.

Bruce Chatwins bok “Vad gör jag här?” är en novell.. Visa hela

Bruce Chatwins bok “Vad gör jag här?” är en novell/artikelsamling fyllda av betraktelser från jordens alla hörn. Intervjuer med historiskt framstående personer varvas med vanliga människors iakttagelser blandat med Chatwins egna iakttagelser och synpunkter. På många sätt är flertalet av artiklarna vanliga reseskildringar där platser och dess historia varvas med mänskliga möten. Dock är det knappast de kända platserna som skall utforskas utan snarare något exotiskt rykte – så som vargmannen eller snömannen – som måste undersökas och på vägen stöter vi på udda personligheter och annorlunda miljöer. Framställningar är fyllda av tillsyns irrelevanta fakta – av kuriosa karaktär - om platser och personer.

Chatwin förmedlar också ett förhållningssätt till livet och resandet i sina böcker. Exakt vad som gör hans böcker speciella är svårt att peka på. Vagabond livet, upplevelserna vid de personliga mötena och intresset för de små detaljerna i livet utan att förlora de stora perspektiven känns som vitala delar i hans berättelser. All den till syns irrelevanta informationen som finns i flertalet historierna känns också efter ett tag ganska relevanta ur perspektivet: om man inte vet vad man ska kan man ej heller veta vilken information som är relevant.

Chatwins böcker är ytterst inspirerande att läsa inför en långresa. För att verkligen uppleva de nya platserna måste man verkligen ta tid till att träffa vanliga människor och lyssna på deras upplevelser och berättelser. En resa är inte (enbart) en massa sevärdheter på en lista utan skapas i mötet med andra människor under resans gång.

”Vad gör jag här?”, liksom Chatwins bok ”I Patagonien”, kan varmt rekommenderas till alla som vill drömma sig bort eller kanske rent av planerar en långresa.