De första 178 sidorna var läsvärda och minnesvärda. Kommen så här långt så förstår jag hur det står till med vår berättare Charles och hans kärlek till sin första och enda kärlek. Det är ett skarpsynt psykologiskt porträtt. Men sen blir det ju så mycket prat och filosoferande. Ja det tar inte slut förrän på sidan 484 då Charles själv inser sanningen. Det här är nog Iris Murdoch mest berömda bok. Nutiden känner henne mest som Iris i en mycket bra film.
