Sjuksköterska Stella faller från taket från sitt hyreshus i Oslo. Vad det en olyckhändelse? Eller ett mord? Vem var denna Stella? Linn Ullman beskriver hennes fall (och liv) med flera olika tonfall, hon låter flera personer (Stellas man, dotter, vän, ett ögonvittne till fallet, Stella själv) tala och berätta. Men ingen har svaret. Vad ensamma vi är, vad lite vi vet om varandra! Kärlek till man/kvinna kommer och går. Men varje människa lämnar avtryck hos flera personer hon träffar under sin livstid, ingen människa är en ö. Kärlek till barn ger hopp och gör att boken blir mindre tungsint. Ljuset kommer fram till slut. Linn Ullmannn tappar aldrig kontroll i boken trots att hon valt en svår romanform som är lite av ett experiment. Hon skriver vackert men med distans. Jag tycker om henens författarskap, för att det är begåvat och lite annorlunda.
