Jag fortsätter med min ungdoms flicklitteratur med att åter få stifta bekantskap med den unga mästerdetektiven, Kitty Drew. Som ung plöjde jag igenom massvis av böcker med Kitty, men konstigt nog är det enbart den här boken som jag på rak arm kunnat minnas namnet på. Troligtvis har det att göra med att jag alltid trott att det här var den första Kitty-boken som skrivits, något en google-sökning nu visar vara felaktig. Det här är den andra boken som släpptes i serien, den första är: Kitty som detektiv (1952). Som ung älskade jag den här boken och innan jag började läsa så trodde jag inte att jag skulle komma att tycka lika bra om den idag, såhär närmare 60 år senare. Men faktiskt så gör jag det. Den här boken skulle jag vilja klassificera som en utmärkt liten mysrysare, utmärkt att läsas av såväl de yngre som de äldre av läsarna. Här finns alla de klassiska och rätta elementen för en mysrysare: En gammal förfallen släktgård som det kanske spökar i, mystiska ljud om nätterna, föremål som försvinner, hemliga gångar, två smått neurotiska "gamla" tvillingsystrar- runt de femtio- (jag minns ju själv att fyrtio ansågs gammalt på den tiden) samt en kidnappad pappa. Riktigt mysig och spännande läsning med ett riktigt bra språk därtill. Den här boken kan jag varmt rekommendera och jag tror att till skillnad från andra ungdomsböcker från den här epoken- att den här skulle kunna komma att engagera vissa unga flickor av idag, ja kanske till och med vissa unga pojkar? En modernare version då av boken. Den här utgåvan skulle nog anses vara alldeles för rasistisk idag. Toppbetyg från mig!
