Hvorfor har Erica Falcks mor gemt en gammel nazistmedalje? Det spørgsmål har rumsteret i Ericas hoved, lige fra hun fandt medaljen skjult imellem gamle sager på loftet. Til slut bestemmer hun sig for at opsøge en pensioneret historielærer for at finde ud af mere om medaljens oprindelse. Men manden er beklemt ved situationen og kan ikke give hende noget svar. To dage senere bliver han myrdet. Vidste han mere, end han fortalte Erica, og har det noget med medaljen at gøre? Erica går på loftet igen, finder sin mors dagbøger og begynder at læse. En gribende historie om en ung kvindes tilværelse under Anden Verdenskrig og om sin egen families skjulte hemmeligheder. I Camilla Läckbergs femte krimi er forfatteren Erica Falck tilbage i hovedrollen. Og denne gang peger mord, mysterium og de fortidige spor i retning af Erica selv. Helt tilbage til en ung kvindes oplevelser under Anden Verdenskrig og Ericas families egne hemmeligheder. Mens Patrik er på barsel, må Erica lede sin egen efterforskning.
johordå, lika bra som hennes tidigare böcker med erika, patrik och gänget i fjällbacka. ser så fram emot fler.
Score 4
chabo
2007-06-15 17:44
Ingen besvikelse här inte...lika bra som de andra böckerna. Jag älskar hennes personbeskrivningar, så härliga och naturliga! Mitt tips är att läsa böckerna i rätt ordning annars försvinner mkt av charmen i böckerna även om hennes deckare är fristående från varandra. Längtar redan till nästa mysterium i Fjällbacka!
Score 5
englund38
2007-06-19 16:36
Det här var en jätte tråkig bok. Blev faktiskt lite besviken då hennes andra böcker var så bra.
Score 2
Synnez
2007-06-25 20:15
Jag blev inte alls besviken då jag verkligen gillar hennes tidigare böcker! Denna var spännande med en rafflande final. Tiden för andra världskriget fascinerar mig och hon måste gjort en grundlig research. Medryckande och spännande - hoppas det kommer fler...
Score 4
nitedrive
2007-07-13 06:10
En gammal man hittas mördad i ett hus i Fjällbacka under sensommaren av två tonårspojkar ute på ett busstreck.Mannen var känd som expert på nazismen och han visar sig ha ett samband med Erica Falck-Hedströms mor.Men vad?Svaret finns delvis i moderns dagböcker som Erica lägligt nog just börjat läsa i. Erica har just avslutat sin mammaledighet och försöker skriva på en bok om svenska mördare medan maken Patrik ska axla rollen som hemmapappa under fyra långa månader,med tvetydiga känslor(hemmaföräldrar har ju inget liv att tala om som alla vet).Praktskitstöveln Mellberg har sina åsikter om detta,men mjukas upp av en herrelös hund och en dansant latina som får hans svenskstelhet att rinna av som smält smör.Samtidigt får fler av hans ärkekonservativa fördomar sig en törn när han lär känna Rita Morales... Camilla Läckbergs personskildringar har förbättrats mycket sedan Isprinsessan,men är fortfarande ojämna.Gott och ont får inte misstas för varandra-läsaren får i regel inte sväva i ovisshet om vem som står på vilken sida även om hon överraskar en då och då genom att ge en osympatisk person försonande drag,om än inte ofta.
Ericas syster Anna har efter sju sorger och åtta bedrövelser fått ihop det med Ericas expojkvän,den nu frånskilde Dan,och dessutom flyttat in hos honom. Dan är raka motsatsen till Annas föredetta man,den kvinnomisshandlande Lucas.Dan är en perfekt mjuk man,med den reservationen att han har en bångstyrig tonårsdotter som inte riktigt kan acceptera att Anna och hennes små barn flyttat in.
Erica är en karaktär som jag aldrig riktigt känt någon sympati för.Alla Läckbergs karaktärer är mer eller mindre icke-trovärdiga,men Erica är mest av allt irriterande.Hon är förmodligen ment att framstå som en nästintill ofelbar hjältinna/Camillas drömjag,men framstår oftast som rent gnällig och självisk-att gå och handla med ett litet barn i en barnvagn är otroligt jobbigt för henne.Allt ska vara millimeterrättvist. Det känns inte realistiskt att vuxna människor närmare 40 är så tafatta och barnsliga inför uppgiften att ta hand om en ettåring och är så beroende av "vuxenkontakt" och "stimulans" att de inte klarar några dagars föräldratillvaro utan att nästintill bryta ihop.Ändå,endast den som har barn kan verkligen i Läckbergs värld få ut något bestående av livet.
Och här kommer vi in på en annan störande aspekt i Läckbergs storyuppbyggnad.Graviditetsfixeringen.Gissningsvis vill Läckberg själv väldigt gärna bli gravid eller dras med svårartad hang-up på fortplantning,för i stort sett varenda kvinna hon skildrar som "god" blir gravid.En av de få "goda"som inte blir det(sekreteraren/klippan/receptionisten Annika på Tanumshede polisstation)är förstås ofrivilligt barnlös och dövar sorgen över att inte kunna bli gravid med att istället ägna sig åt sina hundar och åt att passa lilla Maja.Gissningsvis kommer hon och maken adoptera i någon senare del i evighetsserien om människorna i Fjällbacka.Om de nu inte på något mirakulöst sätt blir gravida. Alla är de trettioplussare som grubblar över livets grymhet och orättvisor medan de ständigt klappar magen och väntar på förlossningen eller hemlighetsfullt låser in sig på muggen och kräks.Eller tuggar kola,gråter över skitsaker och plötsligt inser,hoppsan...ja,det är då inte PMS! Det blir såsmåningom oerhört störande och gör att det är svårt att se Tyskungen som en kriminalroman,utan den blir mer en skildring av det som verkar intressera Läckberg mest,relationer. Marklunds böcker fastnar i samma hjulspår ibland,men inte så mycket som här.Storyn fastnar i huvudpersonernas privatliv som en gammal sliten pickup på en lika sliten skiva.
Läckbergs beskrivning av en ettårings beteende får en att undra om hon verkligen vet hur ettåringar är(men det borde hon ju,hon har ju barn). Ettåringar i allmänhet(nej,jag kan självklart inte veta hur Läckbergs barn varit,men tillåt mig anse att detta är enormt överdrivet,sju egna fullt normala barn som jag har)sitter definitivt inte i godan ro och ser på Bolibompa medan mamma och pappa ständigt fikar och lagar mat.Lilla Maja är ett perfekt kommunicerbart och lydigt barn som nästan kan tala redan på sin ettårsdag.Hon är en förebild för alla barn precis som mamma och pappa är en god förebild för alla i Fjällbacka som trasslar i besvärliga relationer.
Men Tyskungen är föralldel ett helt okej tidsfördriv,det finns driv i berättandet och det märks att Camilla trivs med sina huvudpersoner.Anna har tidigare mest varit ett kuvat offer,men har här börjat bli den trevliga,utåtriktade mystjej hon väl säkert likt alla andra goda kvinnor i Läckbergs böcker är.Patrik en tankspridd mystoffel.Mellberg en i grunden rätt snäll skitstövel.Färgklickarna står det "osvenska" för,alltså Mellbergs nya flamma Rita.
Må vara att otäcka saker inträffar,men under allt finns en trygg,mysig grund där en fikapaus,Dumlekola eller promenad löser det mesta.Man vet att man är gravid genom att man äter godis och blir gråtmild,vem behöver apotekstest?Det är en skönt enkel,lättbegriplig värld där godheten segrar såsmåningom.Och där sammanträffandena är på barnboksnivå ibland. Mest gripande är skildringarna av Ericas mor Elsy under andra världskriget.Där finns den mest äkta svärtan.
Förhoppningsvis kommer graviditeterna bli mer glesa i kommande böcker,efter att Erica fött de tvillingar hon väntar i uppföljaren Sjöjungfrun.Mer än tre barn var tror jag inte Läckberg ger systrarna Falck,det skulle nog bli för avvikande och onormalt i Läckbergland.
Normalstark trea,mest för skildringarna av Elsys ungdom,däri ligger Tyskungens styrka.
