Det finns om jag inte minns fel bortåt 130 böcker om Biggles och hans vänner. W E Johns, själv flygare, började skriva dessa efter första världskriget och fortsatte in på 1960-talet. Böckerna är oftast enkla äventyrsromaner med obetydlig personteckning och en schablonartad uppdelning av världen i goda och onda människor. Dessutom är språket tämligen torftigt. Det som räddar böckerna är främst väl ihopsnickrade historier som trots allt fortfarande är spännande.
I denna massa av böcker som ibland (men inte alltför ofta) är snarlika är det dock några som sticker ut ordentligt. Främst av dessa är Biggles flyger österut. Trots sin alldagliga titel (det finns Biggles flyger norrut, söderut, västerut och mot öster (inte samma bok) också) så står denna i en särklass i Johns produktion, dels för sin täta och spännande intrig där man (åtminstone första gången) sittter med andan i halsen och dels för att boken innebär introduktionen av seriens främste bifigur, den genomslemmige tyske kaptenen Erich von Stahlhein. Denne är fascinerande genom det faktum att han är smart och obehaglig utan att vara någon Lex Luthor-figur. Faktum är att Johns själv fattade visst tycke för sin ärkeskurk genom åren vilket märks i boken Biggles möter MIG-21 (på engelska Biggles buries a hatchet, vilket säger en del om innehållet). Men i Biggles flyger österut förekommer han för första gången. I övrigt utmärks boken av en lätt kolonial beskrivning av Mellanöstern där den utspelar sig, och miljöbeskrivningarna känns inte fel (vilket de faktiskt aldrig gör i Biggles-böckerna, oavsett om hjälten är i Kanada, Saharaöknen eller Sydamerikas djungler). Dessutom utspelar sig boken under det första världskriget vilket gör att den känns mer realistisk än de böcker där Biggles är detektiv.
Sammantaget gör intrigen, bifigurerna och den allmänna stämningen i boken att den utan jämförelse är den bästa serien. Denna åsikt delas för övrigt av Stefan Mählqvist (ninanina-boktipset) i hans utmärkta doktorsavhandling Biggles i Sverige (troligen den bästa titeln på en doktorsavhandling i Sverige någonsin) där han går igenom samtliga Bigglesböcker utgivna i Sverige. Betyget skulle blivit en femma om inte språket varit så enkelt. Det är också förvånande att ingen har gjort film av boken, eftersom handlingen lämpar sig väl för det.
