Peer Gynt är ett drama på vers om en drömmare som inte lyckas företa sig någonting riktigt. Hans drömmar försätter honom dock i vissa problem då han inte kan skilja dröm från verklighet. Det kan förövrigt inte läsaren heller. Till en början är dramat spännande och tilldragande men efter ett tag utvecklas dramat till ett virrvarr av drömmar och sagoberättelser. För mig blev det till slut ganska långtråkigt av alla olika drömscener även då man på slutet fick en tydligare kontenta framför sig. Hur är man sig själv? Hur vet man att man är sig själv?
