Den sydafrikanska nobelpristagaren J.M. Coetzee skriver i ”Mästaren från Sankt Petersburg” initierat om den ryske mästarförfattaren Fjodor Dostojevskijs återkomst till Sankt Petersburg hösten 1869. Skälet till författarens hastigt påkomna visit (inkognito) hade att göra med styvsonen Pavels plötsliga död och de oklara omständigheter som kringgärdade denna. Som läsare får man följa Dostojevskij i hans jakt på sanningen och den slutgiltiga försoningen med en fosterson som lämnade jordelivet ansatt av ett bittert fadersförakt. Dostojevskij dras så småningom, och mot sin vilja, in i den revolutionära studentrörelsens undre värld där Pavel mot slutet av sitt liv levde och verkade. Endast genom att uppbåda sina sista krafter och övervinna en svårbotad skrivkramp kan författaren gå vidare med sitt liv och sin storslagna författargärning.
Trots att ”Mästaren från Sankt Petersburg” är en parafras av Dostojevskijs återkomst till Sankt Petersburg köpte jag i mångt och mycket Coetzees välskrivna redogörelse. Händelseförloppet kändes lika trovärdigt som porträttet av huvudpersonen var levande och övertygande. Stämningen var fortsättningsvis som hämtad ur en Dostojevskijroman, där miljöbeskrivningar såväl som alla ryska namn gjorde att jag inte hade blivit överraskad om Raskolnikov eller furst Myskin hade hoppat fram bakom närmsta husknut. Romanen kan läsas enbart som en spännande thriller även om jag tror att behållningen ökar väsentligt om man på förhand är bekant med Dostojevskijs böcker och författarskap. För Dostojevskijsälskaren erbjuder läsningen många härliga godbitar och aha-upplevelser bl.a. intressanta förklaringar till böckerna ”Bröderna Karamazov”, ”Ynglingen” och ”Onda andar” uppkomst.
OBS! En förutsättning för att till fullo förstå bokens slutparti är att man har läst Dostojevskijs roman ”Onda andar”. Har man inte läst denna bok framstår nog slutkapitlet ”Stavrogin” som ett enda stort frågetecken. Om det inte varit för att boken stundtals tappar i tempo (framför allt i mittpartiet) hade betyget kunnat bli en femma. Nu ger jag istället denna härliga roman en finfin fyra i betyg.
