Utspelar sig på östersjöns öar ungefär 30 år efter ett troligt kärnvapenkrig. Personer värderas efter de kunskaper de har från världen före floden. Den jämförelsevis unga huvudpersonen har inga sådana kunskaper så han använder det enda han har, vilket är hans kropp.
Underbart dyster.
Score 5
asimov
2009-08-28 23:55
Otäck bok, lite frustrerande att inte veta vart man är men förmodligen en av de bästa böcker som handlar om, armageddon
Score 5
alex89
2014-06-15 18:33
Läste precis denna, gillade den inte till en början. Kom in i boken efter ett tag och diggar den ordentligt, garanterat värd läsning. Helt crazy och rolig på samma gång som den faktiskt är ganska trovärdig. Bästa boken på ett tag 5/5!
Score 5
d@ddydj
2022-08-06 12:08
Under min tonårstid läste jag en hel del dystopier. Det fanns något spännande i att läsa om hur mänskligheten ter sig när civilisationens fernissa skrapats bort, när det essentiellt mänskliga träder fram utan några krumbukter. Men till slut blev jag mätt på genren eftersom den ofta följer en viss mall och till slut visste man vad som skulle komma. Var det ett samhällssystem som någon såg igenom och som skulle leda till konsekvenser för huvudkaraktären? Eller handlade det om efterlevande som försöker streta på efter att jorden har gått under?
Även om "Efter floden" tillhör den senare kategorin, tycker jag ändå den sticker ut på ett säreget sätt. Jag tror att det har att göra med att den beskrivs utifrån ögonen på någon som inte var född före den stora katastrofen. Världen för honom ter sig som naturlig, även om människorna han möter beskriver ett svunnet paradis. Kan vi överhuvudtaget förstå något som vi själva inte upplevt? För honom blir det inte en kamp, utan överlevandets kamp är synonymt med livets beskaffenhet.
Det är en mörk värld och jag blir förvånad över ångesten som väcks inom mig. Det råder en oerhörd hopplöshet som inte går att värja sig mot. Det är endast i mötena med andra som enstaka ljusglimtar syns, men det är även i människorna som ondskan framträder. Oförrätter begås utan en blinkning. Vad som är rätt eller fel ter sig inte som en mänsklig instinkt, snarare en kulturell betingning. Små passager ger en ledtrådar för vad som inträffade. Men minnen är behäftade med smärta över förluster och nostalgin har inget värde när man måste överleva. Makten i en förlorad värld ligger i kunskapen, i att kunna något som inte någon annan kan. Det skapar ett mervärde, något som gör en oersättlig, så länge man är ensam om den.
Dystopi eller anti-kärnvapen roman, läsaren får själv bestämma.
