Boken flyter fram, svävar än hit och än dit. Som läsare kan jag dock inte sväva lika fritt - här gäller det att vara uppmärksam, och stå ut med att först läsa en längre beskrivning av ett möte innan jag får veta vem de olika personerna i mötet är. Ibland är detta direkt störande. T ex när Claudia i mitten av boken plötsligt sitter i en kyrka och förtvivlat ber. Vem är det hon ber för? Har jag missat något? Och i stället för att bli gripen av detta ögonblick sitter jag och bläddrar. Det är synd. Bokens kärna är dock vackert och klart. Jag kanske ska läsa om boken, långsamt, och njuta av att hela tiden veta vem som är vem.
